eller jo,
men inte till delar ett helt inlägg om det.
men det tänker jag göra nu!
_______________________
För Familjen Bergman,
det är ett par riktiga kämpar över allt annat,
motgång på motgång,
men ändå är dom alla glada och kämpar på,
ibland kan man undra varför det ska vara så här?
varför ska det vara så förbannat svårt att få allt att fungera,
vad har de gjort för att få det här mot dem?
inget kan jag tänka mig,
varje dag är som ett äventyr,
fast inget roligt sådant,
hela tiden är det ovetande som äger rum,
får man vara hemma?
får man åka in?
ligger det högt?
ligger det lågt?
sjukhuset in och ut,
ett halvt medicinförråd med allt man kan tänka sig,
och detta är ENBART för att få vara ifrån sjukhuset,
hade inte hela deras familj varit sådana riktiga kämpar och ståt ut med dålig sömn då och då,
obekväma sängar på sjukhuset,
motgångarna och all annan jäkla skit som jag lätt hade kunnat räkna upp,
ja hade de inte varit så förbaskat duktiga på att kämpa så kan man troligen tänka sig att de nästan aldrig kunnat vara hemma.
det är dom värd mer än en guldmedalj för.
de är värd en biljett,
en biljett bort från sjukhuset vägar,
bort från krånglet,
och bort från diabetesen,
om jag hade kunnat dela utan en enda sådan,
ja, då hade den INTE gått till mig!
den hade jag sprungit personligen och lämnat till er. (även fast det hade varit en bra väg och jag hade troligen behövt stanna ett X-antal gånger)
men jag hade inte tvekat,
jag hade aldrig i mitt liv gjort det,
jag vet själv hur förbannat jobbigt det är när det krånglar,
och jag kan bara tänka mig hur så inne i helvete jobbigt ni har det.
men saken blir inte bättre för att man stänger in sig och gömmer sig från om värden.
och det är just det ni INTE gör,
ni kämpar för att göra det som går att göra möjligt,
1h från sjukhuset om det är så att ni är där,
ja då tackar man och tar imot,
tar allt man kan,
ni står inte och säger!
det kanske är bättre att vi stannar kvar här, kanske 1-2 dagar till och med,
nej slit bort ungen från motorsprutan och gör stunden så bra som möjligt.
det går inte ens med ord att beskriva vilka kämpar den här Familjen är,
men jag lovar er!
dom är värda den där biljett
och jag skulle mer än gärna vara den som räckte över den till er,
(vill ni inte att någon av bilderna ska vara kvar så får ni säga till :) har full respekt för det, förutom sista bilden, ni kan ju bara försöka tvinga mig att ta bort den ;) den är fin på er två)
(har ingen bild på pöjk jäklen i familjen, och inte heller flickvännen :) så ni klarar er från att hamna på bild här)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar