livet med diabetes typ1: maj 2012

jag är som sagt med i en facebookgrupp om diabetes, där dyker det ofta upp många tankar och funderingar. framför allt känslor dyker upp från många olika personer i gruppen.
här är gruppena jag är med i om diabetes:
http://www.facebook.com/#!/groups/218897928157597/
http://www.facebook.com/#!/groups/271462989560938/

vilka känslor är då tillåtna att ha över sin diabetes?
ingen kan hindra dig att känna och man har rätten att känna alla känslor som kommer och går i kroppen.

ilska: Hur ofta är man egentligen inte arg över sin diabetes. varför drabbades jag? varför är det svårt att få en bra balans?
man får vara arg på sin diabetes. inte för att ilska gynnar blodsockret för det är ju snarare tvärtom, en riktig ilska drar i gång adrenalinet och det ger ju påslag på blodsockret som resulterar till att bli högt.
men kommer känslan så vad kan man göra åt det. låt dig vara arg. finns ingen mening att stoppa undan känslan utan låt den komma och vara där.

ledsenhet: samma sak här! klart man blir ledsen när man ibland kämpar och kämpar för att ständigt ha flera bra värden under 10mmol/l och plötsligt sker någon oväntat som man inte vet vad det beror på och så har man ett blodsocker över 10mmol/l.
ledsen blir man ju också ibland när man börjar ifråga sätta sig själv varför man drabbades. varför just jag? tillåt känslan men gräv dig inte ner i den eller någon annan känsla.
man kan inte hindra sorge fåglarna att flyga över huvudet, men man kan hindra dom att bygga bo där.

om vi tar en positiv känsla!

glädje: kan man känna glädje över sin diabetes? jag kan själv säga att jag några gånger har känt glädje över min diabetes, även fast dom dom negativa känslorna har ett större övertag över känslorna på diabetes så kan jag ändå finna glädje i den ibland.
jag kan finna glädje i att jag genom min diabetes fått chansen att komma in i en förening, att lära mig föreningsarbete och få erfarenhet som kassör. jag har även genom min diabetes fått ge mig ut på äventyr genom diabetesläger, jag är flugit upp till östersund spenderat en helg mitt i fjället, jag har strosat runt i stockholm och lärt mig hur man tar dom bästa fotonar. det har jag fått göra tillsammans med andra som varit i samma situation som jag. som också känt ilska, ledsenhet, besvikelse, glädje o.s.v över sin situation med diabetes. jag har fått chansen att bytta mängder av erfarenhet med alla dessa människor och jag har träffat många intressanta trevliga personligheter.

alla känslor är tillåtna att känna i alla situationer.
det är inte alltid så lätt att bara "acceptera" att man faktiskt har en sjukdom som ständigt försvårar saker för en.