fredag 29 april 2011

Resorb

Idag på morgonen vaknade jag med ett blodsocker på 12.
jag åt frukost och tog 7 enheter oftast brukar det bara vara cirka 5 enheter då jag alltid äter samma frukost.
lite mer än 1h senare så vissade blodsockermätaren HI. jag satte en ny nål och tog cirka 5 enheter till.
men jag passade även på att dricka en Resorb (vattenersättning) eftersom jag låg så pass riktigt högt och även legat små högt under hela natten.
men jag säger bara det, usch för att dricka den där Resorben. smaken men framför allt lukten får en tillbaka till sjukhuset när man låg med jätte högt blodsocker, ketoner och mådde helt enkelt jätte dåligt och sjukhuspersonalen kommer in med den där resorben och man bara vet att man MÅSTE dricka upp det.
ja då kan man ju lätt säga att man inte var så glad över att behöva dricka något.



men nog pratat om resorb, efter en ny nål gick det några timmar och sedan sjönk faktiskt sockret ner till 12 och till eftermiddagen fick jag till och med en känning.

usch vad dålig jag får mig att känna mig. ni som läser måste ju bara tycka att jag slarvar och aldrig har kol på sockret.
men jag måste säga att nu dom senaste veckorna (månaden) har blodsockret varit så otroligt svår inställt så jag vet inte vad.

måste snart vara dags för läkarbesök igen så får väl diskutera det med henne då och se vad man kan göra. problemet är väl egentligen nålarna om man tänker efter. för nästan alltid när jag bytter nål får jag ner sockret och får en bra nivå på det eller till och med en känning medans om jag hade behållit en gammal så hade jag kunnat pumpa i hur mycket insulin som helst utan det hade reagerat.
självklart ska man bytta nålarna och självklart fungerar inte stickstället om man har kvar en nål för länge. men mina nålar kan numera nästan bara sitta 2 dagar och sedan blir jag hög igen.
tidigare kunde jag ha samma nål i minst 4 dagar utan några problem.
visserligen ska man väl bytta nål efter 3 dagar, men jag tycker om jag kunnat ha en nål tidigare i 4 till och med över 4 dagar så tycker jag det känns konstigt och framför allt jobbigt att nålarna helt plötsligt slutar att fungera efter 2 dagar.

och vet ni vad, nu var vi här igen, ett inlägg sent på kvällen.
imorgon ska jag ta bussen vid 8 till värnamo för att spendera nästan hela dagen på marknaden där genom att stå och presentera/informera om GGVV regionens diabetesförening.

torsdag 28 april 2011

Diabeteskonsulent

ja vad tiden springer iväg.
idag har det varit en stressig dag. har varit i värnamo en hel dag, eller ja nästan, från 10-16 och så lär det bli nästan varje torsdag numera, plus att några torsdagar blir det ännu längre tid i värnamo efter som vi har styrelsemöte och aktiviteter där och då lär man inte komma hem fören runt 21-22. men vadå tid är ju tillför att spendera ;)

men när jag var färdig i värnamo idag så tog jag första bussen hem till anderstorp, där hämtade mamma mig som hade tagit med sig fika till kvällsen aktivitet med diabetesföreningen, så hon släppte av mig i gislaved i en av våra "lokaler" som heter Furutopp.

ikväll var det diabeteskonsulenten som skulle komma. kanske har ni hört talas om det? Rosita ilvered som även är diabetessjuksköterska på Ryhov i Jönköping.
har ni inte hört om diabeteskonsulenten kan jag tipsa er att söka om det, bland annat har smålandsnytt (tror jag det var) gjort ett reportage med henne.

detta är en helt ny grej och Rosita är förtillfället den enda i hela sverige med detta arbete. hennes uppdrag är egentligen kortfattat att helt enkelt sprida kunskap om diabetes till skolor, så att personal kan hjälpa unga diabetiker med deras sjukdom och på så sätt ska eleverna/barnen kunna få chansen att ha samma möjlighet som vilket friskt barn som helst att klara av sin diabetes i skolan.

mycket med än det här finns väl inte att säga om kvällen. vi var 12st som deltog och det var riktigt roligt att det var "så många".
ni kanske tycker det är få, men med tanke på vilken liten förening vi har och hur få aktiva medlemmar vi har så tycker jag själv att det var en helt ok siffra på deltagare.

ne ni, som vanligt är klockan alldeles för mycket när jag skriver så nu är det dags att sova.

måndag 25 april 2011

fel i beräkning

sa ju i senaste inlägget att jag fick diabetes idag.
fel, fel, fel.. det är imorgon. den 26 fick jag "diagnosen" diabetes typ1. självklart har jag ju sprungit runt med diabetes mycket längre än så utan att veta om det.

och ett till fel från senaste inlägget, jo det var det här om dom låga värdena.
alltså det var riktigt härligt på ett sätt att få ett lågt värde, har gått så länge med högt och inte haft känning på evigheter, och personligen kan jag tycka att det kan vara skönt att få en känning då och veta att blodsockret fortfarande kan sjunka och inte ligga små högt hela tiden.
sedan är ju inte själva känning en härlig tidpunkt på ett dygn, men det är ju en helt annan femma. låter nog konstigt för icke diabetetiker, men har en känsla av att ni med diabetes kanske kan förstå lite hur jag menar.

men som sagt, felet från det förra inlägget var väl egentligen inte fel.. men blodsockret har ÅTERIGEN vänt.. JIPPI -_- nu ligger vi högt igen.
jag är riktigt säker på att det är dom här förbaskade nålarna till pumpen och jag börjar allvarligt tallat på att fundera över att släppa taget om min "underbar, fantastiska, helt otroligt lilla vän" alltså pumpen och istället gå över till pennor.


är så fruktansvärt trött på det bara krånglar och hoppar. men samtidigt tror jag det kan bli svårt att gå över till penna.. jag har haft pump i cirka 4,5år nu och man vänjer sig fort vid något.
jag tror jag, iaf i början, skulle få otroligt svårt att få med mig pennor, visserligen brukar jag numera alltid ha med mig en penna i väskan ifall något skulle hända med pumpen. men det här med att ta insulinet.
jag missar ibland att ta insulinet med pumpen i början utan måltiden och mitt under måltiden kommer jag på mig och börjar fundera på om jag tagit insulinet eller inte och då går det ju bara att kolla det på pumpen.
går jag över till penna så kan jag inte kontrollera om jag tagit eller inte, visserligen har jag en penna som kommer ihåg insulindoserna, men till den pennan kan man bara ha insulinsorten humanlog, och det har jag varken något hemma eller något recept på längre.

klockan springer iväg och jag borde nog slut skriva. sängen väntar på mig och åter igen skolan.

lördag 23 april 2011

lågt socker

ja ni vet ena stunden berättar jag att jag har högt socker och att det knappt vill gå ner, efter några dagar berättar jag att blodsockret äntligen är bra igen, men cirka 2 dagar efter att det började bli bra, Ja då började jag bli låg istället :O

aldrig ska det bli bra.
har fått gå upp mitt i natten och äta något för att jag ligger lågt, och natt äta är något jag hatar! så det uppskattade jag inte.

på måndag "firar" jag och min diabetes 7år tillsammans. tiden går fort när man har kul -_- fick det bara några dagar efter min födelsedag och det går som ett internskämt här hemma att jag fick det pga av tårtan vi åt.
men självklart vet jag och jag hoppas att alla andra icke diabetiker förstår att det verkligen inte är så.
typ1 får man som sagt INTE pga av att man äter för söt.

ont i huvudet har jag med som vanligt, så därför ska jag inte spendera så lång tid framför dator utan istället försöka vila lite.

söndag 17 april 2011

bättre socker

äntligen börjar sockret bli bättre.

för cirka 3 dagar sedan vände det och blev bättre igen, så det känns riktigt skönt.

det är jobbigt när blodsockret bara krånglar, men desto lyckligare blir man när det äntligen vänder och hamnar på en bra nivå igen i sockret.

äntligen påsklov, visserligen blir det att jobba på lovet en del, men det gör mig inget, ska bara bli skönt att komma ifrån skolan en stund.

tisdag 12 april 2011

Forskning om diabetes

har ni varit inne på den här sidan?
www.diabetesportalen.se
där presenteras mycket intressant om aktuell forskning m.m

brukar vara inne där och kolla då och då, men en dag läste jag på Lindas blogg om diabetes om den här forskningen
http://diabetesportalen.se/om-oss/delta-i-studier/efterlysning-slaektingar-till-personer-med-typ-1-diabetes/

gå gärna in och läs så slipper jag förklara vad det handlar om.

pappa hade några enstaka år för mycket för att delta i det här, men mamma däremot, hon passade alldeles utmärkt.

så hon ringde nummret som det stod att man skulle ringa om man var intresserad att delta och kort där på kom det hem ett frågeformulär med masser av frågor som hon fick svara på och så gick hon även ner till vårdcentralen och tog några prover.

här om dagen fick hon svar genom blodproven att hon hade 1 diabetesantikropp, alltså 1 anlag till diabetes.
ju fler man har desto större risk är det att få diabetes.

och eftersom det kom fram till att hon hade detta anlaget så ville dom ha fler prover av henne, visar detta provet positivt igen så kommer hon få möjligheten att forsätta i forskningen. då kommer hon få forsätta ta prover, har för mig det var 1gång/månad, men hon kommer även få dricka sockerlösning och kontrollera hba1c.

risken med att delta i forskningen berättade dom var att man kunde få diabetes genom att utsätta kroppen för det här.

jag frågade mamma om hon tänkte delta och det var inga tvivel på det utan hon svarade bara att hon visste ju redan vad diabetes innebar och kan hon hjälpa andra och mig så varför inte.

jag blev stolt över att höra detta från henne, trots att hon visste vad hon utsätter sig för så tvekar hon inte.

någon annan som har en släkting som deltagit i denna studien? hur har det gått isf? jag hoppas verkligen att det kan bli ett positivt resultat utav den här forskningen.

måndag 11 april 2011

Diabetes typ1 och typ2

Vad säger ni diabetiker, varför inte trycka in lite information om diabetes igen i bloggen och framför allt uppmärksama TYP1 och TYP2 som väldigt många inte vet om eller har svårt att förstå.
_________________________________

Diabetes är en av våra stora folksjukdomar och i Sverige räknar man med att det finns minst 300 000 diabetiker

Diabetes är en ämnesomsättningssjukdom som beror på att kroppen fått en nedsatt förmåga eller ingen alls att producera hormonet insulin eller också att insulinet förlorat sin verkan (insulinresistent).

Insulin behövs i kroppen för att socker från blodet ska komma in i cellerna och förse dem med näring.

Diabetes är inte en utan flera olika sjukdomar med helt skilda olika orsaker: den gemensamma nämnaren är att sockerhalten i blodet är för hög. Därför kallades också diabetes förr för sockersjuka.

De två mest kända och vanliga formerna av diabetes är typ 1 och typ 2.


Typ 1 går också under namnet barn- och ungdomsdiabetes eftersom den oftast bryter ut i barn- eller ungdomsåren. Huvudorsaken till denna sjukdom är brist på eller frånvaro av insulin och kräver alltid livslång insulinbehandling. Men även vuxna kan få Typ 1 diabetes.


Typ 2 är en form av vuxen- eller åldersdiabetes som nästan alltid debuterar efter 40 års ålder och behandlas med tabletter, insulin och med medel som påverkar produktionen av GLP-1, ett kroppseget hormon som påverkar bl. a. insulinfrisättningen. Även yngre – framför allt de med fetma – kan också få typ 2 diabetes.

De båda diabetestyperna har flera gemensamma drag, men också många skillnader. Bland annat är orsakerna till sjukdomarna och behandlingssätten olika. Behandlingsmålen för båda typerna är att försöka åstadkomma den insulin- och blodsockeromsättning som friska människor har.

Insulinet fungerar som en cellens grindvakt för det socker som ska in och arbeta i cellen.

Typ 2 har, till skillnad från typ 1, ett relativt långsamt insjuknande och symptomen är inte så uttalade.

Den som får typ 2 kan ibland i början behöva ta insulininjektioner under en kortare tid. Sedan kan det dröja många år innan man behöver tillföra insulin igen. Anledningen är att kroppen fortfarande producerar insulin – bukspottkörtelns betaceller är inte förstörda som vid typ 1.

Patienter med typ 2-diabetes har en otillräcklig insulinproduktion och framför allt ökad insulinresistens, som innebär en nedsatt förmåga för kroppens celler att tillgodogöra sig det insulin som produceras. Därför kan typ 2 diabetiker kompensatoriskt ha höga insulinnivåer, men cellerna svarar otillfredsställande på insulinet och släpper inte in sockret i cellerna där sockret ska arbeta. I stället flyter sockret omkring i blodet till skada och ingen nytta.

Några viktiga symtom vid diabetes är att man behöver kissa ofta, törsten ökar, man blir trött och håglös, man kan utveckla impotens och känselnedsättning och det är inte ovanligt med infektioner (bakterier och svamp) i urinvägar, underliv och på huden.

Symptomen vid typ 2-diabetes kan vara ganska diffusa och de utvecklas under en lång tid. Därför är det inte ovanligt att man har haft diabetessjukdomen en tid utan att veta om det. Det är inte ovanligt att man först vid en hälsokontroll upptäcker förhöjda blodsockervärden.

Vid typ 2-diabetes brukar inleds behandlingen med bättre kost vanor, motion och försök till viktnedgång.

Medicinering med tabletter innehåller inte insulin utan stimulerar betacellerna i bukspottkörteln att tillverka mer av det egna insulinet, ökar cellernas känslighet för insulin eller ökar produktionen av inkretiner.

Ibland räcker det inte med tabletter för att hålla ett jämnt blodsocker och då måste du börja med insulininjektioner. Man kan också kombinera insulin och tabletter.

Risken att drabbas av komplikationer ökar ju längre tid man haft sjukdomen och desto sämre blodsockret är kontrollerat.

Högt blodsocker under längre tid ger skador på kärl och nerver. Skadorna drabbar framförallt ögon, hjärta, njurar, leder och fötter (känselbortfall). Genom att ha så normalt blodsocker som möjligt kan man undvika eller fördröja de fruktade följdsjukdomarna.

söndag 10 april 2011

fortfarande höga värden

blodsockret är fortfarande över 10..
förstår inte varför det ska vara så svårt att få det att sjunka. byter nålar och har mig men det hjälper ingenting. blodsockret ligger små högt hela tiden.

jag får ju i mig insulin men antingen inte allt eller så har kroppen börjat att kräva OTROLIGT mycket insulin.

tog blodsockret vid ett tillfälle och då låg det på 22, tog den högsta dosen som gick ta på pumpen enligt mina inställningar, vilket var 15enheter. efter lite mer än 1h är blodsockret nere på 17...
tycker det är väldigt lite för 15 enheter -_-

är nästan så jag börjar fundera på att gå över till penna.. men med mitt minne och min vana att ha pumpen så kommer det leda till att jag kommer missa få med mig pennan jätte ofta, eller missar doser för att jag tänker att "nej här vill jag inte ta insulinet, jag tar det efter middagen".

får se hur det går.. tror nästan att det är så att jag börjar bli för sönderstucken där bak. alltså vid sidan utav magen, ryggen eller vad ni vill kalla det för ;) eftersom jag INTE kan sätta mina nålar på magen för dom bara viker sig eller helt enkelt bara inte funkar så måste jag sätta dom där bak.
men ställena börjar tryta eftersom jag är duktigt på att ha nålarna någon dag för länge och det blir "små infektioner" som visserligen gå över efter några dagar.

lyckan med diabetes är när det bara krånglar eller hur -_-

fredag 8 april 2011

krånglande

finns det något mer irriterande en när saker krånglar eller inte blir som man planerat. nästan alltid påverkar det ju sockret då.

tänker som på igår, när min nål till pumpen slutade fungera, allting blir ju bara fel då. eller om pumpen rent utav går sönder? vilken katastrof är inte det.
eller om man använder penna och missar att få med sig den när man ska iväg. eller om insulinet tar slut i pennan/pumpen och man har inte med sig något att fylla på med.
eller om stickorna till blodsockermätaren tar slut.

katastroferna är många och kan leda till jobbiga konsekvenser.

det gäller att planera och jag själv gör nog det många gånger omedvetet. sedan gör jag många gånger missar och hamnar i jobbiga situationer.

ibland är det rent ut sagt "förjävligt" att ha diabetes. men man kan ju inte gå runt i att se det negativa i allt. man får infinna sig i situationen, mycket mer kan man inte göra.


jag skulle säga så här, lyckan (?) med att ha diabetes är att det finns många möjligheter att träffa folk i samma situation. man har möjlighet att gå på läger, delta i aktiviteter. eller som jag nyligen har blivit, aktiv i en förening. man får både erfarenheter och en annan sorts förståelse för andra sjuka människor.

när jag säger förståelse för andra sjuka, då tänker jag många gånger på min egna situation, jag läser till undersköterska, jobbar extra inom vården.
jag kommer träffa många sjuka och icke sjuka människor. jag tror att man själv med en sjukdom får förmågan att förstå hur hopplöst, ensamt och jobbigt det kan vara ibland.
och jag är själv många gånger upptäkt att jag är inte den enda som blivit intresserad utav vården efter insjuknandet i diabetes. jag har träffat både ung och äldre diabetiker, många som jobbar som undersköterska på en vårdbostad, men även som sjuksköterska, assistent o.s.v

en annan sak som jag med har upplevt när jag träffat diabetiker är att många som är mer mogna i sig själva jämfört med jämnåriga.
jag tror att ansvaret man får i att ha en sjukdom som man själv måste ta hand om gör att man "växer" några centimeter till som person och man har mycket lättare att bli självständig.

självklart är det inte alltid så, men i mina stunder bland andra diabetiker har jag ofta fått den känslan.

kanske känner ni själv igen er om ni tänker efter?

torsdag 7 april 2011

högt uppe i skyn

när jag ändå har skrivit ett inlägg så kan jag ju lika väl lägga på ett till. eller vad säger ni? om jag nu varit dålig på att skriva i några dagar så kan man ju lika väl passa på när man tar sig tiden till att göra det nu.

är just hemkommen från ett evenemang som GGVV regionens diabetesförening har haft både idag och i måndags. nämnde om det igår och för er som läste det inlägget vet ni då att det handlade om diabeteshundar.

Det var en instruktör och en förare (diabetiker) med sina två hundar som var där och berättade. den ena hunden var utbildad diabeteshund, men var även 9år och ska därför snart gå i pension, därför hade föreren skaffat sig en till hund som förhoppningsvis snart ska kunna börja träna för att bli en diabeteshund genom SOS (Svenska Service- och Signalhundsförbundet)

finns väl inte så mycket att säga om denna lilla aktivetet egentligen, gladligen blev vi fler lyssnare än vad jag hade trott och det glädje nog många mer än bara mig.

men om vi lämnar det där med diabeteshundar och återgår till rubriken "Högt uppe i skyn"
för det är jag just nu, eller kanske inte jag.. men mitt blodsocker.
hela dagen har jag kämpat med det här förbaskade blodsockret och har det velat gå ner till en bra nivå.
mina misstankar lutar starkt mot nålen. antagligen har den pajat och jag får helt enkelt inte i mig det insulin som jag ska ha.

jag har tagit med penna under dagen för att få ner sockret.
men konstigt nog och varför vet jag egentligen inte, så har jag inte satt ditt en ny nål fören nu!
det borde jag egentligen gjort med en gång när jag kom hem från skolan, men det glömdes bort.
jag hade tagit några enheter i skolan medans jag väntade på att bussen skulle komma som jag skulle ta hem och när den väl hade kommit och jag hade vandrat vägen från busshållplatsen och hem så var ju blodsockret på en bra nivå och då tänkte jag ju självklart inte på det mer.

och sedan gav jag mig med en gång iväg och övningskörde och efter det var det dags för middagen och jag han praktiskt tagit bara äta upp och sedan kom farfar och vi åkte iväg på det här evengemanget med diabeteshund som jag pratade om innan.

ni hör säkert var jag gjorde för fel? jag stannade inte upp, jag tänkte inte efter. allt gick så snabbt. när vi satt och lyssnade på det här med diabeteshund kände jag ju genast igen att sockret var på väg upp, eller rättare sagt att det redan var uppe.

eftersom jag hade tagit middagsinsulinet med pumpen så hade jag väl troligen inte fått i mig hela den dosen utan jag var helt enkelt rätt insulin fattig.

får stanna uppe någon timme till. kanske till 23.30-00.00 för att se till att sockret går ner.

tidigare inlägg

i ett tidigare inlägg, kan det vara för någon vecka sedan? så skrev jag om att jag hade läst på en sida att en diabetiker lever 15år mindre än normalbefolkningen.
detta har jag själv tyckt låter väldigt mycket.

idag fick jag ett mejl från Storstockholms Diabetesförening där dom dels berättade att dom länkar till min blogg på deras hemsida, och det tackar man ju självklart stort för.
men iaf så fick jag även ett påpekade i mejlen om just det inlägget som jag tyckte var värt att ta upp.
så här stod bland annat i mejlet:
______________________________
Någonstans skrev du om hur många år man förlorar med diabetes och 15 år lät inte rätt. Däremot kan hjärtkärlsjukdom drabba 15 år tidigare efter viss ålder, se nedan vad vi skrev i en notis 2005. Lite annat perspektiv, eller hur!?
Ha det gott!

”Ingen ökad hjärtkärlrisk för yngre med diabetes

Personer med diabetes löper hög risk att drabbas av hjärtkärlsjukdom. Faktiskt lika hög som en person utan diabetes som är 15 år äldre, enligt nya kanadensiska forskningsresultat. Men gränsen går vid cirka 40 års ålder. Dessförinnan löper personer med diabetes inte högre risk än andra, hävdar forskarna. Män med diabetes blir högriskindivider vid i genomsnitt 41 års ålder, kvinnor vid 48.

Åke Sjöholm, professor på KI, pekar dock på brister i studien och betonar att många andra studier funnit att hjärtkärlsjukdom kan starta tidigare.
– Förebyggande behandling kan mycket väl behöva sättas in före 40, speciellt vid typ 2-diabetes, säger han till Leva och anser att den slutsatsen av studien borde lyftas fram.
Studien publicerades i juli i den vetenskapliga tidskriften Lancet. /SP”
_____________________________

jag tackar stort för att fått det bekräftad att det är fler än jag som har stora funderingar på om inte 118100 behöver kolla igen sin fakta en gång till innan dom skickar ut till folk.

onsdag 6 april 2011

sagt som sagt

Ja vad var det jag sa?
jo att jag skulle skriva ett inlägg igår..
blev det något sådant.. nej självklart inte.

men jag ska säga er att jag var så otroligt trött att jag inte orkade titta åt blogen. Det var en hård ridlektion som vi hade i måndags och den satte sina spår dagen efter ;)

men jag sa ju att jag skulle skriva om måndagens händelse "att dölja sin sjukdom". det var nämligen så att jag var iväg på halkbanan och under dagen ville inte blodsockret alls som jag ville, troligen var det något fel på nålen. men som tur väl var hade jag en penna i väskan och vid varje tillfälle då jag behövde ta insulinet med pennan så kom jag på mig själv med att försiktigt smyga med det för att ingen annan skulle se vad jag gjorde. allt för att inte vissa att jag var en diabetiker.

konstigt kanske? löjligt?
men ibland känner man bara att man inte vill vissa det. dock avslöjade ju min körskolelärare mig lite efter min stadskörning genom att säga, ja nu ligger väl blodsockret jätte högt. och kan ni tänka er, inte hade han fel inte ;) jobbigt att stress alltid ska påverka blodsockret så.

egentligen gjorde det ju inget om dom andra fick veta att jag hade diabetes.
men just denna dagen orkade jag inte med dom där vanliga kommentarerna som jag så ofta för hör, "jasså du är en sådan där diabetiker du" "har du sockersjuka?" "har du diabetes?" hur ofta får man höra sådant när man är öppen med sin sjukdom. egentligen är det bara att svara rent utav Ja! jag är diabetiker.

men iaf jag känner det många gånger som ungdom att ibland kan det vara skönt att
känna sig "som alla andra", även fast jag är det. men att känna sig extra frisk utan att andra nyfiket tittar på en när man tar blodsocker, fixar med pumpen eller tar insulin.

Medans jag sitter och skriver det här så har klockan hunnit bli alldeles för mycket.. Har varit iväg på ett nytt styrelsemöte med GGVV regionens diabetesförening och kom hem runt 22.

men som vanligt så för att inte glömma bort något som har kommit upp under mötet, så sätter jag mig vid facebook och uppdaterar lite och sedan försvinner tiden iväg i bland allt möjligt.

så kanske är det dags att sluta skriva nu och blicka fram mot sängen istället, det är ju trots allt en dag imorgon med. och i övrigt så ska jag iväg på ett evenemang som GGVV förening har imorgon. Diabeteshund, som kommer äga rum i gislaveds brukshundsklubb. ska bli spännande och höra om man kan få reda på någon ny information om det. har ju blivit att jag har läst en hel del om det eftersom ämnet diabeteshund ligger mig värmt om hjärtat.

måndag 4 april 2011

skärpning

ne nu får det här bli ändring på.
Jag måste ta mig tiden till att sätta mig att skriva.

får försöka hinna med det imorgon, för idag har jag haft fullt upp och klockan är mycket nu så nu är det sängen som ligger närmast i tiden.

imorgon (om jag nu skriver är väl bäst att säga) så kan jag berätta om en situation som jag hamnade i idag, som man lätt skulle kunna dra en rubrik över som "att dölja sin sjukdom".

för det råkade jag utan för och jag kämpade hårt för att ingen skulle märka och för att vara som "alla andra" (är jag inte det???)

men som sagt, förhoppningsvis mer om det imorgon.

nu ska jag sova, är helt slut efter dagens ridlektion! en dressyrlektion bara utan stigbyglar och mycket galopp var det den bestod utav, det lär kännas i benen imorgon.

men fram till dess!