torsdag 7 april 2011

högt uppe i skyn

när jag ändå har skrivit ett inlägg så kan jag ju lika väl lägga på ett till. eller vad säger ni? om jag nu varit dålig på att skriva i några dagar så kan man ju lika väl passa på när man tar sig tiden till att göra det nu.

är just hemkommen från ett evenemang som GGVV regionens diabetesförening har haft både idag och i måndags. nämnde om det igår och för er som läste det inlägget vet ni då att det handlade om diabeteshundar.

Det var en instruktör och en förare (diabetiker) med sina två hundar som var där och berättade. den ena hunden var utbildad diabeteshund, men var även 9år och ska därför snart gå i pension, därför hade föreren skaffat sig en till hund som förhoppningsvis snart ska kunna börja träna för att bli en diabeteshund genom SOS (Svenska Service- och Signalhundsförbundet)

finns väl inte så mycket att säga om denna lilla aktivetet egentligen, gladligen blev vi fler lyssnare än vad jag hade trott och det glädje nog många mer än bara mig.

men om vi lämnar det där med diabeteshundar och återgår till rubriken "Högt uppe i skyn"
för det är jag just nu, eller kanske inte jag.. men mitt blodsocker.
hela dagen har jag kämpat med det här förbaskade blodsockret och har det velat gå ner till en bra nivå.
mina misstankar lutar starkt mot nålen. antagligen har den pajat och jag får helt enkelt inte i mig det insulin som jag ska ha.

jag har tagit med penna under dagen för att få ner sockret.
men konstigt nog och varför vet jag egentligen inte, så har jag inte satt ditt en ny nål fören nu!
det borde jag egentligen gjort med en gång när jag kom hem från skolan, men det glömdes bort.
jag hade tagit några enheter i skolan medans jag väntade på att bussen skulle komma som jag skulle ta hem och när den väl hade kommit och jag hade vandrat vägen från busshållplatsen och hem så var ju blodsockret på en bra nivå och då tänkte jag ju självklart inte på det mer.

och sedan gav jag mig med en gång iväg och övningskörde och efter det var det dags för middagen och jag han praktiskt tagit bara äta upp och sedan kom farfar och vi åkte iväg på det här evengemanget med diabeteshund som jag pratade om innan.

ni hör säkert var jag gjorde för fel? jag stannade inte upp, jag tänkte inte efter. allt gick så snabbt. när vi satt och lyssnade på det här med diabeteshund kände jag ju genast igen att sockret var på väg upp, eller rättare sagt att det redan var uppe.

eftersom jag hade tagit middagsinsulinet med pumpen så hade jag väl troligen inte fått i mig hela den dosen utan jag var helt enkelt rätt insulin fattig.

får stanna uppe någon timme till. kanske till 23.30-00.00 för att se till att sockret går ner.

1 kommentar:

  1. Det är jobbigt när sockret går upp sådär!
    Jag känner också om det går upp eller är högt. Ingen mysig känsla.

    SvaraRadera