lördag 5 mars 2011

fest med lågt socker

Vad gör man som diabetiker när saker krisar.
Igår fick jag lösa det på eget sätt när jag och två utav min kompisar var ute och festade på Höganloft som ligger vid Isaberg för er som är skidmänniskor.

Dagen innebar en fest för bara tjejer från 20.30-22.30
Det var mingel och utlottning och även lite "modevisning"

Maten eller "minglet" var inget speciellt direkt så det behövdes inte så mycket insulin.
Men när kvällen väl kommit igång och när killarna väl blev tillåtna att komma in så blev det genast lite folk på dansgolvet, så efter ett tag stod vi tre där som alltid och hade enbart kul.

Men jag kände mig inte riktigt med och jag kände av att något var fel. Så gick iväg och kollade ett blodsocker. Självklart hade det lyckats bli lågt då. Men självklart hade jag planerat dagen och hade lagt ner ett paket med druvsocker i fickan. Men lika fort som jag börjar leta efter det inser jag att jag har tappat det.
Så jag sänker ner pumpen och försöker ge mig ut igen till min kompisar som stod kvar på dansgolvet.
Men självklart var det inte kul, för hur lockad är man till dans när man har en känning egentligen? Då har man ingen ork alls.
Så jag gick och satte mig på en stol och satt där. Efter ett tag insåg jag att det här går inte.
Jag letade upp mina vänner igen som hade försvunnit från dansgolvet och när jag väl hittar dom och lyckas få deras uppmärksamhet så lyfter jag bara på handen och visar att den skakar.

Snabba, smarta och säkra som mina vänner är så kommer frågan med en gång:
- Är du låg?
Jag nickar och sedan bär det av, jag blir iväg dragen utav min kompis för att leta upp någon ur personalen.
Tillslut hamnar vi vid baren.
Snabbt och enkelt förklarar min kompis att jag har diabetes och jag måste ha socker.
Personen sticker iväg och kommer tillbaka med några sockerbittar.

Sedan får jag stå och knapra socker, vilket i övrigt inte var så speciellt gott.
Men blodsockret höjs igen sedan och efter ett tag kunde vi ge oss iväg ut på dansgolvet igen och avsluta kvällen.


Ibland är det bra med vänner som kan fixa saker åt en. För när man har känning så tänker man inte så speciellt smart alltid och många gånger har man inte ens orken till att göra något.

Men jag kan nu så här i efterhand inte göra annat än att berömma min kompis för hennes snabba och kloka beslut hon gjorde i denna situationen.

Sedan är det en annan femma att hon först kläckte ur sig "ta mer insulin då" när hon fick reda på att jag hade känning, med det ska jag säga er att så osmart är även min pappa ibland ;) Så ibland kan man undra om han verkligen insett att han faktiskt lever med en diabetiker i familjen.
Men medans jag skrattade åt henne igår och sa att då blir det värre, ja då hade hon redan insett hon hade tänkt fel och då hade hon redan påbörjat letandet efter socker ;)



Detta är den ultimata vännen för en diabetiker ;)
Jag försökte hitta EN ENDA vettig bild på oss båda två tillsammans.. Det här blev resultatet.. Så jag tror Therese och jag behöver ta fram kameran någon mer gång ;)


Sedan måste jag ju även lägga ut favorit bilden på henne ;) Helt underbar från en dag vi spendera i min systers nya lägenhet genom att göra en "inflyttnings kalender" som helt enkelt tog många långa steg över gränsen ;)

2 kommentarer:

  1. Du är för söt Anna:D <3/Therese

    SvaraRadera
  2. Det låter som en fin vän!

    Be om socker för att sedan knapra i sej det när man är ute har hänt här med.Många verkar fatta vinken och känna till diabetes i alla fall lite grann.

    SvaraRadera