neka pump

helt plötsligt blev det så otroligt mycket pump snack.
ärligt talat har det nog alltid var mycket prat om det i min blogg ;)
pumpen är min bästa vän så är det! iaf när det gör som jag vill!

när den krånglar, skriker om pumpstop, ingen dosering o.s.v., tja då är vi väl desto mindre vänner ;)

men i stort sätt gör min insulinpump livet med diabetes så mycket enklare.
jag kan ta sovmorgonar utan att behöver kliva upp tidigt på morgonen för att ta lantus (långtidsverkande insulin)

jag behöver inte oro mig för att jag i all stress missar att få med mig insulinet eftersom det hela tiden sitter på mig (även fast jag har lyckats att lämna pumpen på sängen och själv vandra iväg till skolan)

jag kan lättare anpassa medicineringen med insulinet till hur min dag kommer se ut och jag kan snabbt ändra det ifall dagen inte blir som jag från början planerat.
använder man penna, tja då tar man dosen man ska och när den dosen väl är tagen finns det ingen åter vändå.


att jag drar upp det här med pumpen igen är för att jag fått ännu en kommentar från en person som blivit "nekad" insulinpump.

jag tycker det är fräckt och fruktansvärt. om en pump kan hjälpa till för en bättre diabetesvård så borde ALLA ha möjlighet att få en.
självklart kanske man inte kan gå på en läkartid hos sin diabetesläkare och säga att man vill ha en pump och sedan en vecka senare få den.
självklart är det viktigt att diskutera igenom vad den innebär och om man har ett behov till det.
är man verkligen villig att gå "uppkopplad" med något dygnet runt.

om en pump då är aktuellt efter ett övervägande så tycker jag verkligen ingen borde behöva bli nekad helt och hållet till en insulinpump.

visst en pump är en större kostnad för landstinget, MEN! om en pump kan hjälpa till att förhindra eller senare lägga eventuella diabeteskomplikationer så tror jag ändå att landstinget vinner på det i slut ändan.
för om man nu ska vara drastisk! vad kostar inte dialyser och amputationer?