hittade en bra artikel om våra underbara insulinpumpar på www.ssdf.nu som jag tänkte lägga upp i detta inlägget.
______________
Insulinpumpen jobbar dygnet runt
Idag är det ungefär 4 000 personer i Sverige som använder insulinpump, varav 900 är barn. Pumpanvändandet har ökat mycket. 1995 hade ungefär 1000 personer insulinpump. Liten och nätt som en mobiltelefon och aktiv dygnet runt. Så skulle man kunna beskriva en insulinpump. Från pumpen går en tunn slang med en nål, som sätts i magens underhudsfett. Via slangen portionerar insulinpumpen ut små doser insulin 24 timmar om dygnet. Det är den mest avancerade behandlingen som finns idag för att hålla blodsockret på en jämn och bra nivå.
Varför får då inte alla insulinpump? En del vill inte ha det och för andra fungerar den behandling de redan har.
En pump kostar mellan 16 000 och 40 000 kronor. Det är staten som står för kostnaden, inte patienten, som det faktiskt en gång var.
De flesta personer som har insulinpump har typ 1-diabetes. Anledningar till att gå från insulinsprutor till insulinpump kan vara att man får kämpa hårt med att hålla sitt svängiga blodsocker under kontroll, att HbA1c-värdet är högt, problem med insulinkänningar och/eller om man lever ett oregelbundet liv, exempelvis skiftarbete.
Vid typ 2-diabetes har man en viss insulinproduktion kvar. Vid typ 1-diabetes har den produktionen helt slagits ut. Så länge man har en viss insulinproduktion kvar, brukar inte blodsockret svänga på samma sätt som vid typ 1-diabetes. Idag är det mest i studiesyfte man behandlar typ 2-diabetiker med insulinpump.
På Danderyds sjukhus startade man med insulinpumpbehandling 1981 vilket också var då insulinpumpen introducerades i Sverige. Karin Svedin är diabetessjuksköterska på Diabetesdagvården vid Danderyds sjukhus och arbetar sedan 1992 med patienter som behandlas med insulinpump. 14 procent av patienterna på Danderyds sjukhus använder insulinpump och de flesta är i åldern 45–50.
Så fungerar det
En insulinpump består av en reservoar/ampull som innehåller insulin. Pumpen drivs av ett batteri. När det är dags för byte av batteri och insulin larmar pumpen. Man ställer in sin pump på en så kallad basaldos per timme så att den pytsar ut den mängd som matchar dygnets behov. Den här basaldosen tickar på hela tiden, flera gånger i timmen och det är det här som egentligen mest kan liknas vid en frisk insulinproducerande bukspottkörtel. När man sedan äter någonting får man ge sig en så kallad bolusdos, dvs en måltidsdos. Det kräver endast en knapptryckning.
Nålen, som sticks in i magens underhudsfett, behöver bytas varannan eller var tredje dag, beroende på vilken typ av nål man använder. De flesta tycker inte att det är jobbigt att sticka sig, man sticker sig mindre än med sprutor som kan bli upp till sex stycken om dagen.
Vanliga funderingar
Varför vill många använda insulinpump istället för insulinsprutor? Det är bekvämt. En vanlig föreställning är dock att eftersom man alltid måste ha pumpen på sig, det är t ex krångligt att bada och man känner sig "bunden" till sin diabetes, kan en del känna sig tveksamma till insulinpump. I stället kan man se det som att man alltid har insulinet med sig och det är enkelt att koppla bort pumpen medan man badar. Och har man insulinpump blir det naturligt och nödvändigt att förstå hur ens egen kropp fungerar och reagerar. Insulinpumpen är nämligen som en liten dator. Du programmerar själv in den mängd insulin du behöver under ett dygn, den så kallade basaldosen. Det här får man prova sig fram med tills man hittar den dosering som passar bäst.
– Jag brukar uppmuntra mina patienter till att koppla bort pumpen när de ska bada, man brukar ju inte bada med glasögonen heller, menar Karin. En timme utan pump går bra. Och ska de på solsemester och tycker det är krångligt med pumpen kan de använda sprutor istället.
När insulinpumpen kopplas bort tillfälligt sitter nålen kvar med ett plåster över.
Visst är det lite pyssel att använda pump, innan man vant sig. Men så är det ju med det mesta som är nytt. Pumpen behöver programmeras, slangen behöver bytas och insulinet behöver fyllas på var femte, sjätte dag. Det är inte bara att skaffa en pump. För att få en insulinpump ska man vara beredd på att man måste testa sitt blodsocker morgon och kväll och att gå utbildning på diabetesdagvården.
– Man måste kunna sin pump, så patientutbildning är oerhört viktigt, säger Karin.
Insulinpumpens fram- och baksida
Det finns risker med att använda insulinpump. I pumpen använder man bara direkt- eller snabbverkande insulin, vilket är själva vitsen med att använda pump. Men man har inga depåer av insulin som man har när man använder insulininjektioner med både långtids- och korttidsverkande insulin. Så om pumpen är avstängd/trasig eller det har blivit stopp i slangen, går det väldigt fort att få insulinbrist. Vid total insulinbrist kan det ta bara två, tre timmar tills man bildar ketoner (syror) i urinen. Upptäcker man inte det här kan man få ketoacidos (syraförgiftning). Har man inget insulin i kroppen så kommer det inte in något socker i cellerna. Då tror hjärnan att vi svälter så den larmar kroppens organ. Levern börjar då att tömma sina sockerdepåer och blodsockret stiger ännu mer. Kroppen blir lurad, vi har jättehögt blodsocker men cellerna svälter. När sockret är slut i levern börjar kroppen att bryta ned fett, då bildas ketonkropparna. När sedan musklerna börjar brytas ned sjunker pH-värdet och man blir "sur", man får ketoacidos.
Förutom symptom på högt blodsocker kan man bli illamående och få magsmärtor. Symptomen kan förväxlas med magsjuka.
– Det är ett allvarligt tillstånd. Tag extra insulin, man kan behöva öka insulindosen kraftigt och drick mycket vatten, rekommenderar Karin. Har det gått så långt att man själv inte kan dricka utan bara kräks då måste man åka till sjukhus. På våra patientutbildningar repeterar vi alltid det här. Det här ska man kunna på sina fem fingrar.
Fördelarna med insulinpump då? Man får ett jämnare blodsocker och mindre risk för insulinkänningar.
– Flexibiliteten är också ett stort plus. Det går att skjuta på måltider, man kan ta sovmorgon, man har alltid insulinet med sig och det är lätt att ta extra insulin. Man lär sig mer om sin sjukdom vilket är en förutsättning för sin egenvård, säger Karin
MARIA SJöSTRöM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar