måndag 18 juli 2011

jobb och diabetes?

jag sitter inne och söker på olika jobb just nu.
tänk vad tiden har gått fort, tycker inte det var länge sedan man satt där i skolmatsalen och blev välkomnad till 1:an på Omvårdnadsprogrammet.

nu har dom 3 åren gått och det är dags att börja kolla sig om efter nya utmaningar.
jag tror inte att jag ska börja söka jobb riktigt än, jag har lite andra saker jag måste ta tag i först, dels några betyg som jag skulle behöva höja.

men diabetes och jobb? hur är det? kan man söka vad som helst när man har diabetes? nej det kan man ju faktiskt inte.

så här står det på diabetesförbundetshemsida:

Yrkesval
Det är framför allt risken för insulinkänning och det regelbundna beroendet av insulin, sprutor och mat som begränsar yrkesvalet vid diabetes. Restriktioner för människor med diabetes finns inom militären, polisen, yrkesmässig fordonstrafik, luftfarten, sjöfarten och Statens Järnvägar.

Körkort
Bestämmelserna för körkort innebär att typ 1-diabetes är ett hinder för att kunna ta körkort för buss och taxi. C-behörighet för tung lastbil medges inte för arbete i yrkesmässig trafik. Vid insulinbehandlad typ 2-diabetes kan behörighet medges under förutsättning att den har förmåga att känna varningstecken på hypoglykemi och genomför egenkontroller.
Mer information om bestämmelserna kring körkort hittar du på vår sida om körkort. Du kan också besöka webbplatserna hos Vägverket eller din länsstyrelse.

Flyg
Inom flyget är diabetes som behandlas med insulin ett hinder för arbete som pilot, styrman, kabinpersonal och flygledare. Under vissa förutsättningar kan kabinpersonal jobba kvar även om de fått diabetes som behandlas med insulin. Tablettbehandlad diabetes som är välkontrollerad kan efter särskild bedömning godkännas i annan befattning än som trafikflygledare. Hos Transportstyrelsen finns mer information.

Sjömansyrken

Diabetes är i många fall ett hinder för tjänstgöring till sjöss. Läkare gör en bedömning om sjukdomen kan medföra risk för hälsa och säkerhet ombord. Bedömningen görs i relation till befattning, fartygsstorlek och trafik. Sjukdomstillstånd som hastigt kan försämras om personen inte får läkemedel kan vara hinder för tjänstgöring när fartyget har mer än 12 timmars gångtid till hamn. En redan yrkesverksam sjöman som fått diabetes kan få jobba kvar om sjukdomen är under god kontroll. Insulinkrävande diabetes och fall med allvarliga komplikationer medför att sjömannen i allmänhet inte bör tjänstgöra till sjöss i vad som kallas för "obegränsad fart". Hos Sjöfartsverket finns mer information.

Tåg
Inom SJ är diabetes hinder för yrken som klassas som säkerhetstjänst. Det innebär att människor med diabete inte får arbeta i yrken som till exempel lokförare, trafikledare eller växlingspersonal eftersom det är jobb som ställer särskilda krav på säkerhet.

Polis
Polisyrket är uteslutet för en person med insulinbehandlad diabetes. Vid typ 2-diabetes görs en individuell bedömning från fall till fall. Den som redan är yrkesverksam när sjukdomen debuterar får jobba kvar även om omplacering kan bli aktuell.

________________________________

Det är ju alltid lite speciellt det här med diabetes och många gånger kan folk utan kunskap om diabetes blir rädd och oroliga om man säger att man har diabetes.
hur brukar ni göra när ni söker/sökt jobb?
tallar ni om att ni har diabetes eller låter ni det komma fram om ni väl får jobbet?

jag som själv nu då utbildat mig inom vården/omsorgen och högst troligen även kommer söka jobb inom dom områdena känner mig väldigt kluven.
visst kunskap och erfarenhet om diabetes ÄR en merit när det gäller sådana jobb.
men anser verkligen en arbetsgivare att det är en merit att vara diabetiker?

så frågan jag ställer mig många gånger, ska man säga att man har diabetes eller inte när man väl sitter där på en arbetsintervju?
självklart om man berättar att man har diabetes så måste man berätta att man har kontroll på den och ens blodsocker ligger stabilt och få arbetsgivaren att förstå att det inte är något hinder för jobbet.

men ibland skulle jag kunna känna att det är en lögn isf. för inte är mitt blodsocker alltid stabilt och visst slarvar även jag ibland med att ha kontrollen.
men jag själv skulle nog aldrig se min diabetes som ett hinder inom ett jobb eftersom jag inte har problem med så pass låga värden att jag inte kan "ta hand om mig själv" och då menar jag även fysiskt och psykiskt.
jag kan bli trött och slö och det har jag blivit även nu när jag har jobbat. jag har fått känning när jag ståt och hållit på med något på jobbet, men jag har då kunnat avsluta färdigt det och sedan gå och åtgärda mitt blodsocker.
så något hinder för att få ett jobb ser inte jag min diabetes, MEN vad säger arbetsgivaren?

jag tror visserligen att olika arbetsgivare reagerar på olika sätt om man säger att man har diabetes och det har nog mycket att göra vilken erfarenhet och kunskap Dom har om diabetes.

ni får gärna berätta om era erfarenheter om diabetes och jobb och framför allt arbetssökandet med diabetes.

nu ska jag faktiskt strax gå och jobba!

1 kommentar:

  1. Hej, jag är en tjej på 21 år som också har diabetes typ 1. Jag fick diagnosen rätt sent (var 18 år) och hade precis börjat plugga på universitet. I början hann jag inte tänka så mycket på vad sjukdomen skulle innebära för mig, men insåg sedan att det var en hel del som jag behövde lära om mig, om mig själv. Kan tex inte äta och träna som jag gjort tidigare och ibland känns det som att man aldrig kan vara lika spontan som innan. Men med tiden lär man sig ju att både acceptera och hantera sjukdomen.
    Efter diagnosen har jag iallafall haft 3 olika heltids jobb. Jag har jobbat på kontor och valde att inte berätta det under min intervju, för jag visste att konkurrensen för min position var extremt hög. Efter att jag hade jobbat där i drygt 3 4 månaders tid valde jag att berättade det för mina arbetskamrater, som då blivit mina nära vänner. De blev ganska chockade, eftersom de varit ovetande, men sen blev det inte så mycket mer med det. Efter mitt kontorsjobb fick jag jobb på ett hemtjänst företag. Valde även där att inte berätta om min diabetes, inte för att jag skäms eller så, men frågan kom aldrig upp under intervjun och tyckte inte att det var nödvändigt. Jag vill tillägga att jag aldrig skulle få för mig att ta ett jobb om jag inte känner att jag har kontroll över min diabetes och inte känner att jag kan klara av mina suppgifter. Även där berättade jag för min chef och mina kollegor om min diabetes efter en tid och de sa inte så mycket om det. Tycker ändå att folk i sverige reagerar extremt bra när man berättar om sin diabetes, eftersom de flesta har lite koll på vad det innebär.
    Nu jobbar jag återigen inom vård och omsorg, med både kunder och administrativa sysslor på ett litet företag. Jag känner cheferna sen innan och de vet såklart om min diabetes och jag har även berättat det för mina nya kollegor. Däremot är det ingenting jag går och berättar för alla nya människor jag träffar. Ibland känns det bara så jobbigt att behöva få förklara vad det innebär att ha diabetes typ 1. Finns fortfarande en hel del okunniga människor där ute (själv visste jag ingenting om typ 1 diabetes innan min diagnos, så kan inte klandra dem;)). Så, jag väljer att berätta om min diabetes då det känns relevant i sammanhanget eller om jag träffar någon som jag vill släppa närmare inpå. Har hittills aldrig stött på någon som reagerat på ett negativt sätt när jag berättat för dem, så därför tycker jag inte att det är något man ska vara rädd för, men man ska definitivt välja sina tillfällen. Och sök bara jobb som du känner att du klarar av, annars kan det bli jobbigt.

    Hoppas detta svarade på några av dina funderingar och lycka till med ditt jobbsökande!

    SvaraRadera