livet med diabetes typ1

ibland känns det som tiden inte räcker till även fast man så gärna vill det.
tackade ja till en sak som jag sedan insåg inte skulle gå, jag insåg helt enkelt att min tid inte räckte till.
efter en mycket förtvivlad stund tog jag tag i att förklara att jag måste säga nej, min tid räcker inte.
dom negativa konsekvenserna jag trodde jag skulle få för att tacka nej förvandlades till en otroligt positiv situation.
jag fick beröm och peppning och helt plötsligt var jag supper glad igen. jag fick erbjudandet att komma igen när min tid fanns där och alla bittar var på plats.

ibland känner jag så med min blogg, fast i mindre jobbig variation, jag behöver inte bli lika förtvivlad bara för att min tid inte räcker till bloggen. ibland blir det att man säger nej till bloggen, visserligen får jag väl verken ut positiva eller negativa konsekvenser utav det. tror det jämna ut sig med att bloggen blir minst lika tråkig som när jag skriver alldeles för ofta och alldeles för ointressant som när jag skriver mer sällan och mer intressant.

nog pratat om det, men blogg är och kommer förbli oregelbunden och det är så den SKA vara.

blodsockret är vad det borde vara, någorlunda bra. lite högt ibland och lite lågt ibland men hyfsat stabilt ändå för tillfället. det där med blodsocker kan vara så otroligt mystiskt ibland.
just nu skriker min pump på mig. har 4 enheter kvar i pumpen och det vill ha MER! dags att fylla på den lite snabbt innan jag somnar för natten kanske :)

bäst att ta tag i det med en gång ;)