torsdag 4 augusti 2011

arbetet som pågår dygnet runt.

just nu åker många frågor runt om det här med insulinpumpar. det är ju det här idiotiska som dom pratar om att man ska behöva BETALA för sin insulin pump, alltså en summa som kanske hamnar runt en 30.000kr....
hittade en bra artikel om våra underbara insulinpumpar på www.ssdf.nu som jag tänkte lägga upp i detta inlägget.
______________

Insulinpumpen jobbar dygnet runt

Idag är det ungefär 4 000 personer i Sverige som använder insulinpump, varav 900 är barn. Pumpanvändandet har ökat mycket. 1995 hade ungefär 1000 personer insulinpump. Liten och nätt som en mobiltelefon och aktiv dygnet runt. Så skulle man kunna beskriva en insulinpump. Från pumpen går en tunn slang med en nål, som sätts i magens underhudsfett. Via slangen portionerar insulinpumpen ut små doser insulin 24 timmar om dygnet. Det är den mest avancerade behandlingen som finns idag för att hålla blodsockret på en jämn och bra nivå.

Varför får då inte alla insulinpump? En del vill inte ha det och för andra fungerar den behandling de redan har.

En pump kostar mellan 16 000 och 40 000 kronor. Det är staten som står för kostnaden, inte patienten, som det faktiskt en gång var.

De flesta personer som har insulinpump har typ 1-diabetes. Anledningar till att gå från insulinsprutor till insulinpump kan vara att man får kämpa hårt med att hålla sitt svängiga blodsocker under kontroll, att HbA1c-värdet är högt, problem med insulinkänningar och/eller om man lever ett oregelbundet liv, exempelvis skiftarbete.

Vid typ 2-diabetes har man en viss insulinproduktion kvar. Vid typ 1-diabetes har den produktionen helt slagits ut. Så länge man har en viss insulinproduktion kvar, brukar inte blodsockret svänga på samma sätt som vid typ 1-diabetes. Idag är det mest i studiesyfte man behandlar typ 2-diabetiker med insulinpump.

På Danderyds sjukhus startade man med insulinpumpbehandling 1981 vilket också var då insulinpumpen introducerades i Sverige. Karin Svedin är diabetessjuksköterska på Diabetesdagvården vid Danderyds sjukhus och arbetar sedan 1992 med patienter som behandlas med insulinpump. 14 procent av patienterna på Danderyds sjukhus använder insulinpump och de flesta är i åldern 45–50.

Så fungerar det

En insulinpump består av en reservoar/ampull som innehåller insulin. Pumpen drivs av ett batteri. När det är dags för byte av batteri och insulin larmar pumpen. Man ställer in sin pump på en så kallad basaldos per timme så att den pytsar ut den mängd som matchar dygnets behov. Den här basaldosen tickar på hela tiden, flera gånger i timmen och det är det här som egentligen mest kan liknas vid en frisk insulinproducerande bukspottkörtel. När man sedan äter någonting får man ge sig en så kallad bolusdos, dvs en måltidsdos. Det kräver endast en knapptryckning.


Nålen, som sticks in i magens underhudsfett, behöver bytas varannan eller var tredje dag, beroende på vilken typ av nål man använder. De flesta tycker inte att det är jobbigt att sticka sig, man sticker sig mindre än med sprutor som kan bli upp till sex stycken om dagen.

Vanliga funderingar

Varför vill många använda insulinpump istället för insulinsprutor? Det är bekvämt. En vanlig föreställning är dock att eftersom man alltid måste ha pumpen på sig, det är t ex krångligt att bada och man känner sig "bunden" till sin diabetes, kan en del känna sig tveksamma till insulinpump. I stället kan man se det som att man alltid har insulinet med sig och det är enkelt att koppla bort pumpen medan man badar. Och har man insulinpump blir det naturligt och nödvändigt att förstå hur ens egen kropp fungerar och reagerar. Insulinpumpen är nämligen som en liten dator. Du programmerar själv in den mängd insulin du behöver under ett dygn, den så kallade basaldosen. Det här får man prova sig fram med tills man hittar den dosering som passar bäst.

– Jag brukar uppmuntra mina patienter till att koppla bort pumpen när de ska bada, man brukar ju inte bada med glasögonen heller, menar Karin. En timme utan pump går bra. Och ska de på solsemester och tycker det är krångligt med pumpen kan de använda sprutor istället.

När insulinpumpen kopplas bort tillfälligt sitter nålen kvar med ett plåster över.

Visst är det lite pyssel att använda pump, innan man vant sig. Men så är det ju med det mesta som är nytt. Pumpen behöver programmeras, slangen behöver bytas och insulinet behöver fyllas på var femte, sjätte dag. Det är inte bara att skaffa en pump. För att få en insulinpump ska man vara beredd på att man måste testa sitt blodsocker morgon och kväll och att gå utbildning på diabetesdagvården.

– Man måste kunna sin pump, så patientutbildning är oerhört viktigt, säger Karin.

Insulinpumpens fram- och baksida

Det finns risker med att använda insulinpump. I pumpen använder man bara direkt- eller snabbverkande insulin, vilket är själva vitsen med att använda pump. Men man har inga depåer av insulin som man har när man använder insulininjektioner med både långtids- och korttidsverkande insulin. Så om pumpen är avstängd/trasig eller det har blivit stopp i slangen, går det väldigt fort att få insulinbrist. Vid total insulinbrist kan det ta bara två, tre timmar tills man bildar ketoner (syror) i urinen. Upptäcker man inte det här kan man få ketoacidos (syraförgiftning). Har man inget insulin i kroppen så kommer det inte in något socker i cellerna. Då tror hjärnan att vi svälter så den larmar kroppens organ. Levern börjar då att tömma sina sockerdepåer och blodsockret stiger ännu mer. Kroppen blir lurad, vi har jättehögt blodsocker men cellerna svälter. När sockret är slut i levern börjar kroppen att bryta ned fett, då bildas ketonkropparna. När sedan musklerna börjar brytas ned sjunker pH-värdet och man blir "sur", man får ketoacidos.

Förutom symptom på högt blodsocker kan man bli illamående och få magsmärtor. Symptomen kan förväxlas med magsjuka.

– Det är ett allvarligt tillstånd. Tag extra insulin, man kan behöva öka insulindosen kraftigt och drick mycket vatten, rekommenderar Karin. Har det gått så långt att man själv inte kan dricka utan bara kräks då måste man åka till sjukhus. På våra patientutbildningar repeterar vi alltid det här. Det här ska man kunna på sina fem fingrar.

Fördelarna med insulinpump då? Man får ett jämnare blodsocker och mindre risk för insulinkänningar.

– Flexibiliteten är också ett stort plus. Det går att skjuta på måltider, man kan ta sovmorgon, man har alltid insulinet med sig och det är lätt att ta extra insulin. Man lär sig mer om sin sjukdom vilket är en förutsättning för sin egenvård, säger Karin

MARIA SJöSTRöM

tisdag 26 juli 2011

idag och igår har jag haft stor städning på mitt rum, städat av precis över allt.
så nu känns det rent och fint igen.

jag höll på i över en timme igår och städade och självklart lyckades jag klanta mig. jag rusar fram och tillbaka som jag alltid gör när jag städar men plötsligt tar det emot och jag känner hur det rycker till i pumpfästet. självklart står jag där sedan och inser att jag fastnat i något med slangen och ryckt till så att hela fästet lossnat.

så fruktansvärt irriterade och självklart var fästet bara en dag gammalt så det var inte dags för att bytta det heller.
men men, det är ju bara att sätta ditt ett nytt och fortsätta, mycket mer finns ju inte att göra ;)

ska snart gå och jobba. börjar om en timme ungefär.
min dörr åkte just ner och ligger på min soffa, pappa håller på och gör om hallen och ska ge sig in på att måla listerna runt dörren nu.

söndag 24 juli 2011

Danmark

Hej allesammans där ute.

jag får be om ursäkt för mitt dåliga mobilinlägg till bloggen, det blir aldrig något seriöst när jag försöker skriva där.

nu är jag hem kommen från min egna lilla semester. Blev Danmark med mamma och pappa, endast 3 dagar visserligen. men mycket längre semester än det har jag inte.
men det räckte alldeles utmärkt, för regnet öste ner och maten på hotellet var inte god. men vad gör det? jag har tyckt att det har varit jätte skönt ändå att åka iväg och få vara lite ledig.

blodsockret har legat lite hipp som happ denna semestern. men jag får väl säga att det inte varit något vidare rutin på dagarna heller. visserligen var vi uppe en bra tid varje dag, runt 8 klev vi upp och gick och åt frukost och åkte sedan iväg på olika saker.
men måltidernastider såg alltid olika ut och jag har kommit fram till att det är svårt att ibland veta exakt vilken mängd insulin man ska ta när man ena stunden bara äter "pölse" och i nästa stund buffé som mest bestod utav sallad.

jag har iaf hittat min största kärlek i "is" smak och då menar jag inte vanlig is utan som kanske någon vet så heter glass på danska is, men denna underbara smak heter Cocos sorbe och det var den mest gudomligaste glass jag ätit på mycket länge.
jag är nämligen helt tokig i två saker, Zebror och COCOS!

dom säger ju att sorbe glass är bättre för diabetiker med, så nu hoppas jag verkligen att jag kan hitta denna underbara glass på lite kortare avstånd.

nu tror jag att jag ska ta och göra mig ordning för sängen för att somna och drömma om bra blodsockervärden och goda glassar. imorgon är det åter igen dags för att jobba.

torsdag 21 juli 2011

Hej.
Hade tänkt försöka uppdatera genom telefonen men börjar inse att det var för svårt.
Har lyckats få två stycken känningar idag på jobbet.
Bytte pumpfäste igår och efter att jag gjort det brukar jag ha problem med låga värden dagen efter.

Är lång ledig nu, eller är ledig fram till måndag. Så tar det här som min egna semester ;-)
Så pga detta blir det inget nytt inlägg fören tidigast söndag. Men ni är ju vana vid dålig uppdatering så ni klarar er nog ;-)
Published with Blogger-droid v1.7.4

måndag 18 juli 2011

jobb och diabetes?

jag sitter inne och söker på olika jobb just nu.
tänk vad tiden har gått fort, tycker inte det var länge sedan man satt där i skolmatsalen och blev välkomnad till 1:an på Omvårdnadsprogrammet.

nu har dom 3 åren gått och det är dags att börja kolla sig om efter nya utmaningar.
jag tror inte att jag ska börja söka jobb riktigt än, jag har lite andra saker jag måste ta tag i först, dels några betyg som jag skulle behöva höja.

men diabetes och jobb? hur är det? kan man söka vad som helst när man har diabetes? nej det kan man ju faktiskt inte.

så här står det på diabetesförbundetshemsida:

Yrkesval
Det är framför allt risken för insulinkänning och det regelbundna beroendet av insulin, sprutor och mat som begränsar yrkesvalet vid diabetes. Restriktioner för människor med diabetes finns inom militären, polisen, yrkesmässig fordonstrafik, luftfarten, sjöfarten och Statens Järnvägar.

Körkort
Bestämmelserna för körkort innebär att typ 1-diabetes är ett hinder för att kunna ta körkort för buss och taxi. C-behörighet för tung lastbil medges inte för arbete i yrkesmässig trafik. Vid insulinbehandlad typ 2-diabetes kan behörighet medges under förutsättning att den har förmåga att känna varningstecken på hypoglykemi och genomför egenkontroller.
Mer information om bestämmelserna kring körkort hittar du på vår sida om körkort. Du kan också besöka webbplatserna hos Vägverket eller din länsstyrelse.

Flyg
Inom flyget är diabetes som behandlas med insulin ett hinder för arbete som pilot, styrman, kabinpersonal och flygledare. Under vissa förutsättningar kan kabinpersonal jobba kvar även om de fått diabetes som behandlas med insulin. Tablettbehandlad diabetes som är välkontrollerad kan efter särskild bedömning godkännas i annan befattning än som trafikflygledare. Hos Transportstyrelsen finns mer information.

Sjömansyrken

Diabetes är i många fall ett hinder för tjänstgöring till sjöss. Läkare gör en bedömning om sjukdomen kan medföra risk för hälsa och säkerhet ombord. Bedömningen görs i relation till befattning, fartygsstorlek och trafik. Sjukdomstillstånd som hastigt kan försämras om personen inte får läkemedel kan vara hinder för tjänstgöring när fartyget har mer än 12 timmars gångtid till hamn. En redan yrkesverksam sjöman som fått diabetes kan få jobba kvar om sjukdomen är under god kontroll. Insulinkrävande diabetes och fall med allvarliga komplikationer medför att sjömannen i allmänhet inte bör tjänstgöra till sjöss i vad som kallas för "obegränsad fart". Hos Sjöfartsverket finns mer information.

Tåg
Inom SJ är diabetes hinder för yrken som klassas som säkerhetstjänst. Det innebär att människor med diabete inte får arbeta i yrken som till exempel lokförare, trafikledare eller växlingspersonal eftersom det är jobb som ställer särskilda krav på säkerhet.

Polis
Polisyrket är uteslutet för en person med insulinbehandlad diabetes. Vid typ 2-diabetes görs en individuell bedömning från fall till fall. Den som redan är yrkesverksam när sjukdomen debuterar får jobba kvar även om omplacering kan bli aktuell.

________________________________

Det är ju alltid lite speciellt det här med diabetes och många gånger kan folk utan kunskap om diabetes blir rädd och oroliga om man säger att man har diabetes.
hur brukar ni göra när ni söker/sökt jobb?
tallar ni om att ni har diabetes eller låter ni det komma fram om ni väl får jobbet?

jag som själv nu då utbildat mig inom vården/omsorgen och högst troligen även kommer söka jobb inom dom områdena känner mig väldigt kluven.
visst kunskap och erfarenhet om diabetes ÄR en merit när det gäller sådana jobb.
men anser verkligen en arbetsgivare att det är en merit att vara diabetiker?

så frågan jag ställer mig många gånger, ska man säga att man har diabetes eller inte när man väl sitter där på en arbetsintervju?
självklart om man berättar att man har diabetes så måste man berätta att man har kontroll på den och ens blodsocker ligger stabilt och få arbetsgivaren att förstå att det inte är något hinder för jobbet.

men ibland skulle jag kunna känna att det är en lögn isf. för inte är mitt blodsocker alltid stabilt och visst slarvar även jag ibland med att ha kontrollen.
men jag själv skulle nog aldrig se min diabetes som ett hinder inom ett jobb eftersom jag inte har problem med så pass låga värden att jag inte kan "ta hand om mig själv" och då menar jag även fysiskt och psykiskt.
jag kan bli trött och slö och det har jag blivit även nu när jag har jobbat. jag har fått känning när jag ståt och hållit på med något på jobbet, men jag har då kunnat avsluta färdigt det och sedan gå och åtgärda mitt blodsocker.
så något hinder för att få ett jobb ser inte jag min diabetes, MEN vad säger arbetsgivaren?

jag tror visserligen att olika arbetsgivare reagerar på olika sätt om man säger att man har diabetes och det har nog mycket att göra vilken erfarenhet och kunskap Dom har om diabetes.

ni får gärna berätta om era erfarenheter om diabetes och jobb och framför allt arbetssökandet med diabetes.

nu ska jag faktiskt strax gå och jobba!

hallå igen

jag tänkte lite på vad jag skrev igår..
att jag inte egentligen inte behöver ha dåligt samvete då jag är dålig på att skriva.

men jag har ju ändå några stycken läsare som tittar in här under dagarna som går och vad finns att läsa här då när man går in om inte samma gamla inlägg som har funnits där i flera veckor. så skäms på mig ;)
men som sagt, jag skyller på sommaren.

jag undrar hur många gånger jag säger att jag gör "nattinlägg"? för självklart sitter jag här igen och uppdaterar samtidigt som ögonen knappt vill hålla sig uppe.

har just haft en känning på 3,4 och som återgär på det värdet blev jag serverad en svampmacka med alldeles nyplockade kantareller på.
siken lyx. fast jag själv var ju med och plockade dom så nog kunde jag ändå vara värd ett smakprov på det.

något jag hatar mer än något annat är att vakna upp mitt i natten och inse att man har känning. jag har jätte dum många gånger då och somnar bara om igen....
rent idiotiskt, finns ju nästan inget sämre att göra i den situationen. någon enstaka gång pillar jag i mig någon druvsockerbit, men det händer nästan bara om jag har turen att det ligger nära till hands.

jag gillar nämligen absolut inte att äta mitt i natten och ska jag sedan gå och lägga mig efter det och försöka somna, nej det har jag väldigt svårt med.

hur brukar ni göra när ni får känningar under natten?
jag hoppas verkligen inte att ni svarar att ni är lika dumma som mig..
att man är så korkad ibland att man vet vad som är bäst men ändå gör tvärt om?
dålig självdisciplin skulle jag kalla det.

lördag 16 juli 2011

jag lever nästan iaf!

egentligen borde jag kanske ha dåligt samvete över att jag inte skrivit på länge.
men vadå? bloggen är ju inte hela livet.
ibland blir det uppehåll i skrivandet ett tag. nu har det blivit en rätt lång period.

men jag hade verkan haft orken eller lusten till att skriva.
tiden kan jag väl inte säga att jag inte haft, för vissa dagar har man inte haft annat än tid.

men lite "semesteruppehåll" i skrivandet är väl ok för er? ;)


blodsockret rullar på. ska ner till vårdcentralen någon gång i augusti och ta ett nytt hba1c. passa på att lämna in mitt cv till dom då med eftersom dom faktiskt sagt till mig att jag kan göra det.

sommarjobbet rullar på och många dagar kommer det upp olika frågor om min diabetes, diabetes i övrigt och även om insulinpumpen.
det kan vara riktigt kul ibland, att få tänka igenom och svara på ett så enkelt och smidigt och samtidigt bra sätt så att alla kan förstå vad jag menar.
men ibland kommer det sådana där riktigt svåra frågor som man absolute inte vet vad man ska svara på eller som man aldrig har tidigare funderat över.

dom dagarna jag inte har jobbat har jag tagit det lugnt. umgåtts med mamma och pappa en hel del faktiskt, vi har varit iväg och gått lång promenader på nationalparken "store mosse" med hundarna. 1 mil har rundan legat på ungefär.
sedan har det blivit MYCKET High Chaparral. vi är nog inte på cirka 5gången där på inte ens 3 veckor ;)
vi åker ditt och miljötränar "valpen" (som ingen längre tycker är en valp" och det har gått riktigt bra. mamma har pratat om att göra ett mental test på honom och han kommer iaf lätt gå igenom skottmomentet utan några problem. han har inte brytt så någonting även fast det kommer riktigt höga smällar ibland.

njuter utav min lediga helg just nu. är trött men vill inte gå och lägga mig bara för att jag vet att jag inte behöver gå upp och jobba tidigt imorgon.