Danmark

Hej allesammans där ute.

jag får be om ursäkt för mitt dåliga mobilinlägg till bloggen, det blir aldrig något seriöst när jag försöker skriva där.

nu är jag hem kommen från min egna lilla semester. Blev Danmark med mamma och pappa, endast 3 dagar visserligen. men mycket längre semester än det har jag inte.
men det räckte alldeles utmärkt, för regnet öste ner och maten på hotellet var inte god. men vad gör det? jag har tyckt att det har varit jätte skönt ändå att åka iväg och få vara lite ledig.

blodsockret har legat lite hipp som happ denna semestern. men jag får väl säga att det inte varit något vidare rutin på dagarna heller. visserligen var vi uppe en bra tid varje dag, runt 8 klev vi upp och gick och åt frukost och åkte sedan iväg på olika saker.
men måltidernastider såg alltid olika ut och jag har kommit fram till att det är svårt att ibland veta exakt vilken mängd insulin man ska ta när man ena stunden bara äter "pölse" och i nästa stund buffé som mest bestod utav sallad.

jag har iaf hittat min största kärlek i "is" smak och då menar jag inte vanlig is utan som kanske någon vet så heter glass på danska is, men denna underbara smak heter Cocos sorbe och det var den mest gudomligaste glass jag ätit på mycket länge.
jag är nämligen helt tokig i två saker, Zebror och COCOS!

dom säger ju att sorbe glass är bättre för diabetiker med, så nu hoppas jag verkligen att jag kan hitta denna underbara glass på lite kortare avstånd.

nu tror jag att jag ska ta och göra mig ordning för sängen för att somna och drömma om bra blodsockervärden och goda glassar. imorgon är det åter igen dags för att jobba.

Hej.
Hade tänkt försöka uppdatera genom telefonen men börjar inse att det var för svårt.
Har lyckats få två stycken känningar idag på jobbet.
Bytte pumpfäste igår och efter att jag gjort det brukar jag ha problem med låga värden dagen efter.

Är lång ledig nu, eller är ledig fram till måndag. Så tar det här som min egna semester ;-)
Så pga detta blir det inget nytt inlägg fören tidigast söndag. Men ni är ju vana vid dålig uppdatering så ni klarar er nog ;-)

Published with Blogger-droid v1.7.4

jobb och diabetes?

jag sitter inne och söker på olika jobb just nu.
tänk vad tiden har gått fort, tycker inte det var länge sedan man satt där i skolmatsalen och blev välkomnad till 1:an på Omvårdnadsprogrammet.

nu har dom 3 åren gått och det är dags att börja kolla sig om efter nya utmaningar.
jag tror inte att jag ska börja söka jobb riktigt än, jag har lite andra saker jag måste ta tag i först, dels några betyg som jag skulle behöva höja.

men diabetes och jobb? hur är det? kan man söka vad som helst när man har diabetes? nej det kan man ju faktiskt inte.

så här står det på diabetesförbundetshemsida:

Yrkesval
Det är framför allt risken för insulinkänning och det regelbundna beroendet av insulin, sprutor och mat som begränsar yrkesvalet vid diabetes. Restriktioner för människor med diabetes finns inom militären, polisen, yrkesmässig fordonstrafik, luftfarten, sjöfarten och Statens Järnvägar.

Körkort
Bestämmelserna för körkort innebär att typ 1-diabetes är ett hinder för att kunna ta körkort för buss och taxi. C-behörighet för tung lastbil medges inte för arbete i yrkesmässig trafik. Vid insulinbehandlad typ 2-diabetes kan behörighet medges under förutsättning att den har förmåga att känna varningstecken på hypoglykemi och genomför egenkontroller.
Mer information om bestämmelserna kring körkort hittar du på vår sida om körkort. Du kan också besöka webbplatserna hos Vägverket eller din länsstyrelse.

Flyg
Inom flyget är diabetes som behandlas med insulin ett hinder för arbete som pilot, styrman, kabinpersonal och flygledare. Under vissa förutsättningar kan kabinpersonal jobba kvar även om de fått diabetes som behandlas med insulin. Tablettbehandlad diabetes som är välkontrollerad kan efter särskild bedömning godkännas i annan befattning än som trafikflygledare. Hos Transportstyrelsen finns mer information.

Sjömansyrken
Diabetes är i många fall ett hinder för tjänstgöring till sjöss. Läkare gör en bedömning om sjukdomen kan medföra risk för hälsa och säkerhet ombord. Bedömningen görs i relation till befattning, fartygsstorlek och trafik. Sjukdomstillstånd som hastigt kan försämras om personen inte får läkemedel kan vara hinder för tjänstgöring när fartyget har mer än 12 timmars gångtid till hamn. En redan yrkesverksam sjöman som fått diabetes kan få jobba kvar om sjukdomen är under god kontroll. Insulinkrävande diabetes och fall med allvarliga komplikationer medför att sjömannen i allmänhet inte bör tjänstgöra till sjöss i vad som kallas för "obegränsad fart". Hos Sjöfartsverket finns mer information.

Tåg
Inom SJ är diabetes hinder för yrken som klassas som säkerhetstjänst. Det innebär att människor med diabete inte får arbeta i yrken som till exempel lokförare, trafikledare eller växlingspersonal eftersom det är jobb som ställer särskilda krav på säkerhet.

Polis
Polisyrket är uteslutet för en person med insulinbehandlad diabetes. Vid typ 2-diabetes görs en individuell bedömning från fall till fall. Den som redan är yrkesverksam när sjukdomen debuterar får jobba kvar även om omplacering kan bli aktuell.

________________________________

Det är ju alltid lite speciellt det här med diabetes och många gånger kan folk utan kunskap om diabetes blir rädd och oroliga om man säger att man har diabetes.
hur brukar ni göra när ni söker/sökt jobb?
tallar ni om att ni har diabetes eller låter ni det komma fram om ni väl får jobbet?

jag som själv nu då utbildat mig inom vården/omsorgen och högst troligen även kommer söka jobb inom dom områdena känner mig väldigt kluven.
visst kunskap och erfarenhet om diabetes ÄR en merit när det gäller sådana jobb.
men anser verkligen en arbetsgivare att det är en merit att vara diabetiker?

så frågan jag ställer mig många gånger, ska man säga att man har diabetes eller inte när man väl sitter där på en arbetsintervju?
självklart om man berättar att man har diabetes så måste man berätta att man har kontroll på den och ens blodsocker ligger stabilt och få arbetsgivaren att förstå att det inte är något hinder för jobbet.

men ibland skulle jag kunna känna att det är en lögn isf. för inte är mitt blodsocker alltid stabilt och visst slarvar även jag ibland med att ha kontrollen.
men jag själv skulle nog aldrig se min diabetes som ett hinder inom ett jobb eftersom jag inte har problem med så pass låga värden att jag inte kan "ta hand om mig själv" och då menar jag även fysiskt och psykiskt.
jag kan bli trött och slö och det har jag blivit även nu när jag har jobbat. jag har fått känning när jag ståt och hållit på med något på jobbet, men jag har då kunnat avsluta färdigt det och sedan gå och åtgärda mitt blodsocker.
så något hinder för att få ett jobb ser inte jag min diabetes, MEN vad säger arbetsgivaren?

jag tror visserligen att olika arbetsgivare reagerar på olika sätt om man säger att man har diabetes och det har nog mycket att göra vilken erfarenhet och kunskap Dom har om diabetes.

ni får gärna berätta om era erfarenheter om diabetes och jobb och framför allt arbetssökandet med diabetes.

nu ska jag faktiskt strax gå och jobba!

hallå igen

jag tänkte lite på vad jag skrev igår..
att jag inte egentligen inte behöver ha dåligt samvete då jag är dålig på att skriva.

men jag har ju ändå några stycken läsare som tittar in här under dagarna som går och vad finns att läsa här då när man går in om inte samma gamla inlägg som har funnits där i flera veckor. så skäms på mig ;)
men som sagt, jag skyller på sommaren.

jag undrar hur många gånger jag säger att jag gör "nattinlägg"? för självklart sitter jag här igen och uppdaterar samtidigt som ögonen knappt vill hålla sig uppe.

har just haft en känning på 3,4 och som återgär på det värdet blev jag serverad en svampmacka med alldeles nyplockade kantareller på.
siken lyx. fast jag själv var ju med och plockade dom så nog kunde jag ändå vara värd ett smakprov på det.

något jag hatar mer än något annat är att vakna upp mitt i natten och inse att man har känning. jag har jätte dum många gånger då och somnar bara om igen....
rent idiotiskt, finns ju nästan inget sämre att göra i den situationen. någon enstaka gång pillar jag i mig någon druvsockerbit, men det händer nästan bara om jag har turen att det ligger nära till hands.

jag gillar nämligen absolut inte att äta mitt i natten och ska jag sedan gå och lägga mig efter det och försöka somna, nej det har jag väldigt svårt med.

hur brukar ni göra när ni får känningar under natten?
jag hoppas verkligen inte att ni svarar att ni är lika dumma som mig..
att man är så korkad ibland att man vet vad som är bäst men ändå gör tvärt om?
dålig självdisciplin skulle jag kalla det.

jag lever nästan iaf!

egentligen borde jag kanske ha dåligt samvete över att jag inte skrivit på länge.
men vadå? bloggen är ju inte hela livet.
ibland blir det uppehåll i skrivandet ett tag. nu har det blivit en rätt lång period.

men jag hade verkan haft orken eller lusten till att skriva.
tiden kan jag väl inte säga att jag inte haft, för vissa dagar har man inte haft annat än tid.

men lite "semesteruppehåll" i skrivandet är väl ok för er? ;)


blodsockret rullar på. ska ner till vårdcentralen någon gång i augusti och ta ett nytt hba1c. passa på att lämna in mitt cv till dom då med eftersom dom faktiskt sagt till mig att jag kan göra det.

sommarjobbet rullar på och många dagar kommer det upp olika frågor om min diabetes, diabetes i övrigt och även om insulinpumpen.
det kan vara riktigt kul ibland, att få tänka igenom och svara på ett så enkelt och smidigt och samtidigt bra sätt så att alla kan förstå vad jag menar.
men ibland kommer det sådana där riktigt svåra frågor som man absolute inte vet vad man ska svara på eller som man aldrig har tidigare funderat över.

dom dagarna jag inte har jobbat har jag tagit det lugnt. umgåtts med mamma och pappa en hel del faktiskt, vi har varit iväg och gått lång promenader på nationalparken "store mosse" med hundarna. 1 mil har rundan legat på ungefär.
sedan har det blivit MYCKET High Chaparral. vi är nog inte på cirka 5gången där på inte ens 3 veckor ;)
vi åker ditt och miljötränar "valpen" (som ingen längre tycker är en valp" och det har gått riktigt bra. mamma har pratat om att göra ett mental test på honom och han kommer iaf lätt gå igenom skottmomentet utan några problem. han har inte brytt så någonting även fast det kommer riktigt höga smällar ibland.

njuter utav min lediga helg just nu. är trött men vill inte gå och lägga mig bara för att jag vet att jag inte behöver gå upp och jobba tidigt imorgon.

kvällsinlägg, insulin och utomlands, Grekland

ja som vanligt gör jag samma sak åter IGEN, det blir ett kvällsinlägg, eller snarare nattinlägg nu kanske?

landade hemma i Sverige på Göteborgs flygplats Landvetter cirka 14.30.
hemma i kära anderstorp var vi igen runt 16.00 tiden.
härligt att komma hem igen.

resa är underbart och att se nya ställen är fantastiskt.

men jag måste nästan säga att komma hem är bland det bästa ibland.

framför allt känner jag det som nu varit i ett varmt land (så klart ;)) att det är rätt jobbigt och bökigt med insulinet.
helt plötsligt tar insulinpennorna dubbelt så mycket plats i väskan bara för att man har dom i dom praktiska "kylpåsarna" som är framtagna för att ha till insulin under semestern.
det är som sagt smidigt att man kan vara säker på att man kan få med sig insulinet i ett bra skick, men nog är det allt lite bökigt och jobbigt att trycka ner alla saker i väskan och kontrollera flera gånger att man lagt ner allt innan man traskar iväg och lämnar hotellet för långt bort bakom sig.

min destination var ju som sagt Grekland, ön zakynthos i "staden" agrassi.
ett trevligt ställe, men kanske lite för litet för min smak. dagarna blev lätt lite väl långa och enformiga.
visst man hade säker kunnat ge sig iväg på fantastiska resor och äventyr om man hade velat detta. vilket jag nog hade kunnat tycka kunde varit spännande. men som nya och framför allt oerfarna resenärer blir det inte att man göra det.
kanske nästa gång? man lär sig för varje gång man ger sig iväg och egentligen är det inte så svårt att kommunicera med varandra om man bara vågar ge sig på ett försök.

hade klockan inte varit så mycket hade jag nog skrivit ett lite mer ingående inlägg om resan och framför allt med diabetesen, men eftersom klockan är så mycket så ska jag inte ge mig in på detta.

blodsockret har iaf varit på en bra nivå under hela resans gång. några låga värden, men det har man ju hemma med.
självklart inga problem på flygplatsen med insulinet, sprutor och allt annat, det är ju sällan det är det för diabetiker med tanke på hur många som reser och är diabetiker.
inte heller några problem med insulinet under resans gång. jag har aldrig behövt stå utan något hjälpmedel så som sprutor eller blodsockermätare och jag har inte heller haft problem med att insulinet blivit dåligt i värmen och detta är ju som sagt tack vare kylpåsarna jag har som jag pratade om innan.http://www.blogger.com/img/blank.gif

köp gärna hem sådana om ni ska ut och resa, kan även vara bra att ha här hemma i Sverige. vi hade ju faktiskt några riktigt värma sommardagar förra sommaren, och ska man iväg då, kanske till stranden? så finns det ju risk att insulinet riskerar att bli utsatt för alldeles för mycket värme.

http://www.romalore.com/friokylfodralformediciner-c-59.html

såg nu när jag var inne att dom visst även har för pumpar nu för tiden. det fanns inte när jag beställde hem mina kylpåsar. kanske inte är så dumt det heller?

men jag väljer ju att gå över till sprutor innan jag ska ut och resa till värmare länder. då slipper man problemet med att riskera att insulinet blir dåligt pga att man inte lyckas skydda hela slangen till pumpen.

Grekland närmar sig!

Studenten är över, ÄNTLIGEN! skönt att inte ha den att fundera över mer. var ett minne för livet som ni nog förstår.
Hade släkten och vänner hemma och det är ju faktiskt riktigt härligt när man får möjligheten att umgås så som man gör vid sådana här tillfällen.







men nu när detta är över så är det Grekland som saktar men säkert börjar bli dags för. på tisdag åker vi! ska bli minst lika härligt och skönt som själva studenten.
tog min första dos långtidsverkande igår och efter ungefär 2h kopplade jag bort pumpen. Jag blev FRI! men jösses vad tomt det kändes. jag var nog hundra gånger och travade i fickorna efter pumpen och funderade på vad jag hade gjort av den.

men jag ska säga er att vi vände och ner på halva apoteket för att få fram Lantus. dom hade inte den sorten som jag skulle ha hemma så det blev en hel del letande ihop om att hitta sorten och sedan blev det ett telefon samtal till min läkare för att få ett nytt recept på en annan Lantus (skillnaden på dom olika sorterna var enbart pennan). Men allt detta fixades faktiskt utan apotekaren själv, blev riktigt imponerad, har aldrig varit med om ett sådant bra bemötande och speciellt med tanke på att var riktigt mycket folk som stod och väntade på sin tur.

men det är svårt att lämna sin bästa vän ;) men faktiskt så har jag med mig pumpen på resan ifall något skulle hända så att jag bara MÅSTE gå över till pumpen igen. men det ska inte behövas. jag har ingen lust att sitta i Grekland och behöva tänka på att ha slangen i skuggan hela tiden och våga lämna kvar den på stranden när man ska ner i vattnet. jag menar folk vet ju inte vad det är för något om dom skulle se den och man vill ju inte att dom tar den för något "mobil,mp3" aktigt och tar den för en.

rätt skönt ändå är det nu att vara ifrån pumpen, även den "närmsta vännen" kan gå en på nerverna ibland ;)

lär ju inte bli något inlägg här på 1 vecka efter måndagen, så ni får klara er utan mig ett litet tag. men det tror jag ni klarar med tanke på att jag har varit så dålig på att skriva nu IGEN ;)