Nu var det längesedan jag skrev!
Men det börjar närma sig världsdiabetensdag och jag, likt andra år tidigare vill göra ett försök till att få så många som möjligt att tända ett ljus den den 14 november!
Det är väl en rätt lätt sak att göra och blir folk bara informerade tror jag det kan bli rätt stort.
Vi är redan uppe i cirka 600 personer.
https://www.facebook.com/events/777080309001721/
Besök gärna och delta!
onsdag 16 september 2015
måndag 13 augusti 2012
svar på fråga!
Fråga:
hej, jag vet att detta är ett gammalt inlägg, men jag skulle bara vilja fråga lite om din pump (som alla andra). Jag har bara haft diabetes i 3 år och har kört med penna hela tiden. Jag kan tycka att det är jätte bökigt att behöva ta sprutor hela tiden, speciellt då jag jobbar mycket och ofta är ute med kompisar etc. Skulle helst bara villa kunna trycka på en knapp och få i mig den rätta mängden insulin direkt, vid måltid etc. Mina frågor till dig är:
1) Hur känns det med pump, ur estetisk synvinkel? dvs kan det kännas genant att ha den synligt på kroppen om du tex träffar en kille och är det många som påpekar och frågar om den?
2) har du gått upp mkt i vikt sen du började använda pumpen (kan tänka mig att det är lätt att man trycker i sig mer för att det är så enkelt)?
3) hur är ditt blodsocker med pump/utan, stor skillnad, mkt känningar?
4) mäter du ditt BS innan du trycker i dig insulin eller går du på känsla? Vet att det är många frågor, men vore super tacksam för ditt svar
_________________________________
insulin pump i mina ögon är guld värt. man vänjer sig med att ja pump, i början kan det vara obehagligt, men man lär sig snabbt och sova med den utan några problem.många är nyfikna på det men ingen vad jag mött har blivit avskräckta av det.
jag har inte gått upp i vikt utav pumpen och har inte hört någon annan säga något om det.
jag hamnar gärna högt när jag använder penna, det är därför jag är så förtjust i min pump. mycket lättare att få stabilare blodsocker med insulin pump, jag känner mig mig mer befriad utav diabetesen och inte så styrd utav den när jag har pump.
jag är dålig på att mätta mitt blodsocker så ofta chansar jag när jag sak ta mitt insulin.
hoppas svaren var till någon hjälp, annars är det bara fråga igen eller mer!
hej, jag vet att detta är ett gammalt inlägg, men jag skulle bara vilja fråga lite om din pump (som alla andra). Jag har bara haft diabetes i 3 år och har kört med penna hela tiden. Jag kan tycka att det är jätte bökigt att behöva ta sprutor hela tiden, speciellt då jag jobbar mycket och ofta är ute med kompisar etc. Skulle helst bara villa kunna trycka på en knapp och få i mig den rätta mängden insulin direkt, vid måltid etc. Mina frågor till dig är:
1) Hur känns det med pump, ur estetisk synvinkel? dvs kan det kännas genant att ha den synligt på kroppen om du tex träffar en kille och är det många som påpekar och frågar om den?
2) har du gått upp mkt i vikt sen du började använda pumpen (kan tänka mig att det är lätt att man trycker i sig mer för att det är så enkelt)?
3) hur är ditt blodsocker med pump/utan, stor skillnad, mkt känningar?
4) mäter du ditt BS innan du trycker i dig insulin eller går du på känsla? Vet att det är många frågor, men vore super tacksam för ditt svar
_________________________________
insulin pump i mina ögon är guld värt. man vänjer sig med att ja pump, i början kan det vara obehagligt, men man lär sig snabbt och sova med den utan några problem.många är nyfikna på det men ingen vad jag mött har blivit avskräckta av det.
jag har inte gått upp i vikt utav pumpen och har inte hört någon annan säga något om det.
jag hamnar gärna högt när jag använder penna, det är därför jag är så förtjust i min pump. mycket lättare att få stabilare blodsocker med insulin pump, jag känner mig mig mer befriad utav diabetesen och inte så styrd utav den när jag har pump.
jag är dålig på att mätta mitt blodsocker så ofta chansar jag när jag sak ta mitt insulin.
hoppas svaren var till någon hjälp, annars är det bara fråga igen eller mer!
fredag 18 maj 2012
alla känslor är tillåtna!
jag är som sagt med i en facebookgrupp om diabetes, där dyker det ofta upp många tankar och funderingar. framför allt känslor dyker upp från många olika personer i gruppen.
här är gruppena jag är med i om diabetes:
http://www.facebook.com/#!/groups/218897928157597/
http://www.facebook.com/#!/groups/271462989560938/
vilka känslor är då tillåtna att ha över sin diabetes?
ingen kan hindra dig att känna och man har rätten att känna alla känslor som kommer och går i kroppen.
ilska: Hur ofta är man egentligen inte arg över sin diabetes. varför drabbades jag? varför är det svårt att få en bra balans?
man får vara arg på sin diabetes. inte för att ilska gynnar blodsockret för det är ju snarare tvärtom, en riktig ilska drar i gång adrenalinet och det ger ju påslag på blodsockret som resulterar till att bli högt.
men kommer känslan så vad kan man göra åt det. låt dig vara arg. finns ingen mening att stoppa undan känslan utan låt den komma och vara där.
ledsenhet: samma sak här! klart man blir ledsen när man ibland kämpar och kämpar för att ständigt ha flera bra värden under 10mmol/l och plötsligt sker någon oväntat som man inte vet vad det beror på och så har man ett blodsocker över 10mmol/l.
ledsen blir man ju också ibland när man börjar ifråga sätta sig själv varför man drabbades. varför just jag? tillåt känslan men gräv dig inte ner i den eller någon annan känsla.
man kan inte hindra sorge fåglarna att flyga över huvudet, men man kan hindra dom att bygga bo där.
om vi tar en positiv känsla!
glädje: kan man känna glädje över sin diabetes? jag kan själv säga att jag några gånger har känt glädje över min diabetes, även fast dom dom negativa känslorna har ett större övertag över känslorna på diabetes så kan jag ändå finna glädje i den ibland.
jag kan finna glädje i att jag genom min diabetes fått chansen att komma in i en förening, att lära mig föreningsarbete och få erfarenhet som kassör. jag har även genom min diabetes fått ge mig ut på äventyr genom diabetesläger, jag är flugit upp till östersund spenderat en helg mitt i fjället, jag har strosat runt i stockholm och lärt mig hur man tar dom bästa fotonar. det har jag fått göra tillsammans med andra som varit i samma situation som jag. som också känt ilska, ledsenhet, besvikelse, glädje o.s.v över sin situation med diabetes. jag har fått chansen att bytta mängder av erfarenhet med alla dessa människor och jag har träffat många intressanta trevliga personligheter.
alla känslor är tillåtna att känna i alla situationer.
det är inte alltid så lätt att bara "acceptera" att man faktiskt har en sjukdom som ständigt försvårar saker för en.
här är gruppena jag är med i om diabetes:
http://www.facebook.com/#!/groups/218897928157597/
http://www.facebook.com/#!/groups/271462989560938/
vilka känslor är då tillåtna att ha över sin diabetes?
ingen kan hindra dig att känna och man har rätten att känna alla känslor som kommer och går i kroppen.
ilska: Hur ofta är man egentligen inte arg över sin diabetes. varför drabbades jag? varför är det svårt att få en bra balans?
man får vara arg på sin diabetes. inte för att ilska gynnar blodsockret för det är ju snarare tvärtom, en riktig ilska drar i gång adrenalinet och det ger ju påslag på blodsockret som resulterar till att bli högt.
men kommer känslan så vad kan man göra åt det. låt dig vara arg. finns ingen mening att stoppa undan känslan utan låt den komma och vara där.
ledsenhet: samma sak här! klart man blir ledsen när man ibland kämpar och kämpar för att ständigt ha flera bra värden under 10mmol/l och plötsligt sker någon oväntat som man inte vet vad det beror på och så har man ett blodsocker över 10mmol/l.
ledsen blir man ju också ibland när man börjar ifråga sätta sig själv varför man drabbades. varför just jag? tillåt känslan men gräv dig inte ner i den eller någon annan känsla.
man kan inte hindra sorge fåglarna att flyga över huvudet, men man kan hindra dom att bygga bo där.
om vi tar en positiv känsla!
glädje: kan man känna glädje över sin diabetes? jag kan själv säga att jag några gånger har känt glädje över min diabetes, även fast dom dom negativa känslorna har ett större övertag över känslorna på diabetes så kan jag ändå finna glädje i den ibland.
jag kan finna glädje i att jag genom min diabetes fått chansen att komma in i en förening, att lära mig föreningsarbete och få erfarenhet som kassör. jag har även genom min diabetes fått ge mig ut på äventyr genom diabetesläger, jag är flugit upp till östersund spenderat en helg mitt i fjället, jag har strosat runt i stockholm och lärt mig hur man tar dom bästa fotonar. det har jag fått göra tillsammans med andra som varit i samma situation som jag. som också känt ilska, ledsenhet, besvikelse, glädje o.s.v över sin situation med diabetes. jag har fått chansen att bytta mängder av erfarenhet med alla dessa människor och jag har träffat många intressanta trevliga personligheter.
alla känslor är tillåtna att känna i alla situationer.
det är inte alltid så lätt att bara "acceptera" att man faktiskt har en sjukdom som ständigt försvårar saker för en.
onsdag 16 maj 2012
idag tittade jag in på svenska diabetesförbundets hemsida.
vet ni vad jag möttes utav där!
en helt ny hemsida.
både svenska diabetesförbundet och ung diabetes har fått en ny hemsida och båda ligger länkade tillsammans på samma plats.
enligt min åsikt var den nya hemsidan riktigt snygg.
enkel och smidig och ett mycket bättre upplägg.
mycket bättre än den förra.
titta in på den
www.diabetes.se
vet ni vad jag möttes utav där!
en helt ny hemsida.
både svenska diabetesförbundet och ung diabetes har fått en ny hemsida och båda ligger länkade tillsammans på samma plats.
enligt min åsikt var den nya hemsidan riktigt snygg.
enkel och smidig och ett mycket bättre upplägg.
mycket bättre än den förra.
titta in på den
www.diabetes.se
lördag 5 maj 2012
youtube
alltså på youtube går nästan alltid hitta. det är lite som googel fast i filmer ;)
denna ligger bland annat ute på youtube. "Diabetes Rap" och jag måste nog säga att jag tycker den är "bra-dålig"
likande frågor och kommentare som i det här filmklippet tror jag inte jag är ensam om att ha hört ett antal gånger.
bara ett sådant där bristande inlägg för att bidra med något till bloggen ;)
denna ligger bland annat ute på youtube. "Diabetes Rap" och jag måste nog säga att jag tycker den är "bra-dålig"
likande frågor och kommentare som i det här filmklippet tror jag inte jag är ensam om att ha hört ett antal gånger.
bara ett sådant där bristande inlägg för att bidra med något till bloggen ;)
torsdag 26 april 2012
Idag firar jag och min diabetes 8 ljuva år tillsammans!!
tiden går fort.
egentligen "fick" jag väl inte min diabetes just idag för 8år sedan, för självklart har det leggat i kroppen rätt länge. men det var iaf idag för 8år sedan som jag fick min diagnos och åkte in på sjukhus för det.
det är väl inte så mycket att fira att man har haft diabetes i 8år, speciellt inte med tanke på att vi nästan jämt och ständigt är osams med varandra.
jag planerar skillsmässa med min diabetes, men min diabetes vägrar skriva på skillsmässapapprena.
vet ni vad, något man faktiskt kan behöva säga till sig själv ibland!
"jag har haft diabetes i 8år nu, det är ett ständigt jobb och det är faktiskt skitt jobbigt!"
för diabetesen tar aldrig semester.
hur många gånger jag än önskar att den bara kunde göra det en enda gång så gör den inte det.
jag kan försöka ta semester från den genom att "glömma bort" den, men sanningen är ju det att den finns där hela tiden likt en skugga och hur mycket semester jag än försöker ta så kommer ändå diabetesen fortsätta jobba med höga VS låg blodsockervärden.
tiden går fort.
egentligen "fick" jag väl inte min diabetes just idag för 8år sedan, för självklart har det leggat i kroppen rätt länge. men det var iaf idag för 8år sedan som jag fick min diagnos och åkte in på sjukhus för det.
det är väl inte så mycket att fira att man har haft diabetes i 8år, speciellt inte med tanke på att vi nästan jämt och ständigt är osams med varandra.
jag planerar skillsmässa med min diabetes, men min diabetes vägrar skriva på skillsmässapapprena.
vet ni vad, något man faktiskt kan behöva säga till sig själv ibland!
"jag har haft diabetes i 8år nu, det är ett ständigt jobb och det är faktiskt skitt jobbigt!"
för diabetesen tar aldrig semester.
hur många gånger jag än önskar att den bara kunde göra det en enda gång så gör den inte det.
jag kan försöka ta semester från den genom att "glömma bort" den, men sanningen är ju det att den finns där hela tiden likt en skugga och hur mycket semester jag än försöker ta så kommer ändå diabetesen fortsätta jobba med höga VS låg blodsockervärden.
onsdag 25 april 2012
sådant här gör mig bara så sur!
_____________________________
_____________________________
Insulinpumpar inte längre en förmån
Stockholm. Insulinpumpar - som kontinuerligt förser diabetiker med insulin - kommer inte längre att ingå i läkemedelsförmånerna enligt ett beslut från TLV (Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket).
I stället ska landstingen fortsätta att tillhandahålla pumpar till diabetikerna, skriver TLV i ett pressmeddelande.
Den oro som finns över att landstingen inte längre ska bekosta insulinpumparna anser TLV är obefogad eftersom landstingen får statsbidrag även till hälso- och sjukvård vid sidan av läkemedelsförmånerna.
Beslutet ska träda i kraft den 1 december 2013.
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article14735129.ab
________________________________
vad kommer hända nu inom pumpvärdlen?
kommer allt mindre diabetiker få chans till en insulinpump och då även mista en chans till en bättre vårdad diabetes?
vad kommer hända för sådana som mig?
jag som redan har pump? vad händer om min går sönder och jag behöver en ny efter att den 3års garantin gått ut? vad händer om mitt landsting inte vill ge mig en ny för dom anser att dom inte har råd? ska jag behöva gå tillbaka till sprutor igen då?
självklart skulle jag kunna gå tillbaka till sprutor, det finns ju ingen omöjlighet till det. men däremot vet jag ganska så säkert att jag absolut inte kommer få en "bättre" kontrollerad diabetes ifall jag blir tvingad till att behöva göra det.
man kan väl hoppas på att man inte längre är en diabetiker den 1 december 2013.
med andra ord har jag cirka 1år och 7 månader på mig att bli frisk från min diabetes.
känns som ett ganska omöjlig mål tycker jag ;)
men drömma kan man ju alltid!
Den oro som finns över att landstingen inte längre ska bekosta insulinpumparna anser TLV är obefogad eftersom landstingen får statsbidrag även till hälso- och sjukvård vid sidan av läkemedelsförmånerna.
Beslutet ska träda i kraft den 1 december 2013.
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article14735129.ab
________________________________
vad kommer hända nu inom pumpvärdlen?
kommer allt mindre diabetiker få chans till en insulinpump och då även mista en chans till en bättre vårdad diabetes?
vad kommer hända för sådana som mig?
jag som redan har pump? vad händer om min går sönder och jag behöver en ny efter att den 3års garantin gått ut? vad händer om mitt landsting inte vill ge mig en ny för dom anser att dom inte har råd? ska jag behöva gå tillbaka till sprutor igen då?
självklart skulle jag kunna gå tillbaka till sprutor, det finns ju ingen omöjlighet till det. men däremot vet jag ganska så säkert att jag absolut inte kommer få en "bättre" kontrollerad diabetes ifall jag blir tvingad till att behöva göra det.
man kan väl hoppas på att man inte längre är en diabetiker den 1 december 2013.
med andra ord har jag cirka 1år och 7 månader på mig att bli frisk från min diabetes.
känns som ett ganska omöjlig mål tycker jag ;)
men drömma kan man ju alltid!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
